Enbart vara

Rädslor nu långt bort själen lämna.

Illusionen för sanningen får rämna.

Försoning ska vakna för att ta sin plats.

I förlåtelse av det ej som längre är till last.

Förlösas i det lilla och det storas meningsfullhet.

Ögon som öppnas i seendet av återspeglingens profet. 

Svekens tystnad hörsammas för att ge vika.

Nu den inre styrkan framtiden ska berika.

Ödmjukhetens innerlighet så tryggt förnimbara.

Ärlighetens röster ombeds att hoppet åter svara.

Från en plats där frihetens tid inte längre stilla står.

Söker det som inte finns gömt i ett snår.

Tolkar ensamhetens skönsång som själen bjuder.

Känslighetens viskningar inifrån hjärtats återhämtning ljuder.

Drömmer resande långt bortom landet av existensens fantasi.

I mjukaste äkthet skapas verklighetens medkännande symfoni.

Medkänslans vingslag för med sig dolda sidors genklang.

Utforskar i tacksamhet hjärtats bön ur omtankens vänliga bumerang .