ASYNJOR

10.09.2015 11:00
Satt och pratade med en väninnan om kvinnor styrkor och kom då in på Asynjor, samt vilka de var. Någon som har lyft fram dessa gudinnor är Britt-Marie Näsström i sin bok "Nordiska gudinnor", vilken ska bli intressant att börja läsa. Vad jag har förstått så här långt får en att reflektera över en del myter, genom att återge andra alternativ än de vi fått lära oss. Kan erkänna att nordisk mytologi har intresserat mig länge och då även gudinnorna. Att möta få dem på deras villkor är verkligen att lära känna dem från ett annat håll, än den bild som tidigare framställts av dem. Visst det är inte att förakta att inkludera den fakta som finns om deras härstamning och uppgifter från mer än ett håll. Alltid bra att själv reflektera lite över hur deras roller varit som de olika Asynjornas var och hur de ingått i de tre guda/gudinnesläkters indelning i de 9 världarna.  
 
Oftast pratas det om Asa- och Vanaätten, men även alfernas och jättarnas släktled är en del av dessa världar. Dessa riken är i sin tur sammankopplad med Yggdrasil och de kvinnliga asagudar som levde på Asgård sen dess skapelse. Bland dem fanns det både vanakvinnor, alver och jättinnor som gift sig med de främre asarna. Gudinnorna ingick i den storfamilj som levde på Asgård, samt har allt jämt beskrivits som vackra och med sina egna unika egenskaper. 
De bar på olika kunnigheter inom skilda områden, precis som personligheten var något som särpräglade var och en av dem.  Beroende på vad ändamålet var vid specifika tillfällen, såsom ex högtider, blotades till någon av gudinnorna.  Gudinnorna kompletterade troligen varandra väl och gav en fullbordan i vad som passade de blotandes avsikter fullt ut. Säkerligen var de på en och samma gång lika nyckfulla eller välvilligt hjälpsamma som gudarna. 
 
En av de gudinnor som vi oftast hört mest om är Freja - kärlekens och fruktbarhetens gudinna. Hon är också den främste av Valkyrierna och Vanadiserna. Gränsen mellan Diser, Valkyrier och Nornor är lite flytande. Diser ansågs vara kvinnliga andeväsen som beskyddade ätten. Det fanns traditioner som förbands med disablot och offerplatser eller källor. Sen har vi de kvinnliga andeväsen, Valkyriernas här som är Odens stridsjungfrur. Valkyrierna förde hälften av de som stupade tappert till Valhall och hälften till Frejs fält =Folkvagr. De kvinnor som valde att avsluta sina liv i förtid kom troligen till Frejas boning med. Vilket säkerligen gav dem tillförsikt i det val de såg sig nödgade att göra, när inget annat alternativ fanns. Livet och de sociala normernas kriterier kanske redan i förkristen tid var hårda eler blev det efter hand. Främst för en kvinna som hamnat i "onåd", såg nog framtiden väldigt dyster ut. Då behövdes det en stark förebild /Gudinnan att luta sig mot, för att få tröst och mod att välja en väg som inte var helt lätt.    
 
Enlig Näsström som kommit i kontakt med Isländska mytologin ska de nordiska gudinnorna ha varit mer tuffa än vad vi nog kan ana. När den förkristna perioden pågick, var kvinnorna mer när jämspelta med männen. Precis som gudarna framställs i att kriga, bedra och älska om vartannat gjorde även gudinnorna så. Mycket har efter hand blivit omskrivet för att framställa dem ur mer 1800-talets sociala kriterier. Vilket Näsström påtalar att främst tre herrar som hon nämner som "mytmarodörer" ligger bakom.  Genom deras olika skildringar trängs gudinnorna undan för en bild som lutar mer åt att de var passiva feminina eller ondsinta av det grövsta. Så var nu inte fallet, utan de var oblyga, självständiga och livsglada personligheter som tog för sig av vad livet erbjöd. De visade även prov på att vara starka och tog för sig då de visste vad de ville.  Så istället för att osynliggöra dem mer nu, kan vi lyfta fram dem istället till att vara just dem de är.
    
 
Tillbaka