BIG BEAR

02.02.2015 16:30

Min dröm i USA följer mig som en skugga även här hemma och lämnar mig ingen ro. Vill gärna förstå vad det hela rör sig om, så det har blivit att söka lite på Big Bear. Samtidigt funderar jag på sammanhanget i att jag mötte en ung indian när vi gick på planet till USA. På väg hem från USA, möter jag en äldre indian på flygplatsen. Båda två vänder sig mot mig och tittar mig rakt in i ögonen en lång stund. Själv bara står jag där och upplever en fantastisk kontakt med själva Jorden och dess historia. Det var som om hela jag blev ett med alltet, där jag svävar bortom tidens ursprung. Skymtar de världar som finns där parallellt från nedan till ovan och däremellan. Är så tacksam över en så underbar vacker gåva och jag bär med mig i mitt hjärta.

Lika stark var upplevelsen av den "andekontakt" jag har med indianen, som kom till mig hos min dotter i USA. Han utstrålar sådan vänlighet och klokskap, med budskap om att öppna våra hjärtan. Att försöka gå i kärlekens och förståelsens anda, istället för att hamna i liknande negativ spiral som framträder alltmer i världen. Ty hat och fördömande alstra än mer negativitet och förgörelse, vilket vi inte har kommit till Jorden för att göra. Vi är här för att lära oss om vårt inre sanna väsen, genom att gå vår livsväg i vår fysiska kropp. Bli medvetna om att vi är en del en del av alltet och har till uppgift att förmedla villkorslös kärlek. Att vi ska vara ödmjuka mot oss själva och andra, men framförallt visa respektfullt bemötande mot djur och natur. Emellertid vibrerar en varning om att mer är på gång, som vi inte helt och fullt kommer att förstå vidden av. Något som ligger i framtiden, men likväl påminner om det som hänt vid tidigare tidsepoker. På något vis handlar det om både djur, natur och människor, men även Jorden i sig. Precis som historien upprepar sig av de erfarenheter som ursprungsbefolkningen fått genomleva.

Som sagt så förstår jag just nu inte helt vad det gäller och namnet Big Bear klingar ihop med den skugga som följde med oss hem. Kanske det klarna efter hand och eftersom jag är vetgirig av mig blev det som sagt en del sökningar på Big Bear. Vilket rör mer än en plats i USA, så jag tog reda på lite om en av dessa och här kommer lite information ... I Kalifornien finns Big Bear Lake, där Bear Mountine omger sjön och en hel del knyter an till namnet Big Bear. Här trycktes ursprungsbefolkningen alltmer undan när guldruschen 1848  och jakten på inhemsk björn eskalerade till att de utrotades 1922. Liknande historik om hur nyanlända utplånade det som handlade om ursprungsbefolkningen på mer än ett sätt, går att finna vid Bear Butte och Black Hill. Det som känns lite oroväckande, är känslan av att historien är på väg att upprepa sig på något vis... nästan som om den som komma ska ske gör det från mer än ett håll.. 

Om jag förstått det rätt, jagade inte indianerna björn på ett sådant vis att den utrotades. De såg björnen som en del av naturen, vilket medför att indianerna varken jagade björnen av rädsla eller för ekonomisk vinning. Det går att tolka sammanhanget i min dröm (berättat om tidigare) som enbart en studie av djuret och dess innebörd för indianerna som kraft- och totemdjur. Eller som just vad det är - en uppmaning att vårda jorden insiktsfullt igen, på dess villkor och inte utifrån ett kortsiktigt ekonomiskt vinstintresse. Däremot var det bufflar som ingick i drömmen och den betydelse de hade för ursprungsbefolkningen. 

Precis som de värnade om och visade vördnad mot jordens, månens, solens, vattnet, luften, skogen, bergets, eldens, eller djurens ande i drömmen. Hur de lever nära sina förfäder, samt är ett med naturen vilket speglas i deras seder och livsfilosofi. Är det dags för oss nutida individer att lära oss något av ursprungsbefolkningens livsfilosofi? En livsstil som bl a handlar om att ödmjukt vårda naturen istället för att ta den för given och se allt för vad det är. Ty fortsätter vi människor på den väg vi nu valt att så blint rusar fram på, finns varken djur eller natur att dela jorden med. Kanske inte ens att vår Moder, Jorden ger oss möjligheten att leva kvar här heller.  

Hur det än är, är allt från skogen, vattnet, berget m.m. och även jordens inre "drivmedel"  en nödvändighet för vår egen överlevnad med. Då menar jag inte som outömlig naturråvara som vi har rätt att missbruka, utan att vi blir mer lyhörda för naturens väsen. Att vi börjar samarbeta insiktsfullt och med vördnad med naturen istället och ta ansvar för hur vi behandlar både djur och naturens resurser. De är vårt ansvar, men definitivt inget som vi har rättigheter i att utsätta för skada och förstörelse. Det har varit dags länge att inse vart vi är på väg vad gäller att missbruka Jordens resurser för en kortsiktig (och ibland även grym) tillfredställelse av materiell status och bekvämlighet.....Så kanske det är allt detta som den där vaga känslan som vibrerar likt en dov ton innebär..

Tillbaka