Frostigt sagolandskap

03.02.2018 12:38

Ett frostigt sagolandskap.... likväl som balsam för själen. Som att gå in i en helt annan värld där andra sinnen får vara delaktiga. Förnimmer en stabil grov port som är öppen på glänt in mot en portal som inger andäktighet. Känslan av att vandra i naturen när snön ligger vintervit, ger sinnesro och inre frid.  Vandra i långsam ”catwalking”, genom att följa mina katters rytm i att känna in kroppen och andningen i kontakten med underlaget. Även hur alla sinnena vaket klart tar emot alla intrycken och njuter till fullo. Att följa katternas rytm blir till en meditation där naturen blir en del av en själv och en själv en del av naturen. Fylls så av härligt bubblande energi och hjärtat sjunger likt vibrerande färgspektra i denna fina kontakt med denna vintervackra natur.

 

Märker snart att jag inte är ensam på min promenad. Hör hur någon med tyngd, i kliven vandrar vid min sida. Förnimmer att det är samma naturväsen som jag mött vid ett par tillfällen innan och känner en varm glädje över den kontakt som sökes. Minns åter första gången vi råkade på varandra tidigare i livet. Hur han stod så helt stilla och tyst en bit ifrån mig invid en stor gran. Trodde först att det var en fullvuxen älg och vek av för att inte störa. Såg att mina katter reagerade på att vi var iakttagna, även om de inte visade någon oro. Vilket fick mig att stanna upp och försöka känna in vad/vem som iakttog mig. Kände att detta väsen var vänligt sinnat och sökte kontakt, men var inte riktigt redo än. Fick en känsla av att detta väsen nog var lite osäker på hur han skulle bli bemött av mig.

 

Dagen efter stod trollet åter igen framför mig på min tur och jag förnam en otrolig ödmjuk vänlighet. Nu såg jag än mer av trollet, vars vänligt leende mörka ögon plirade mot mig. Det var lite svårt att urskilja vart hår och något som liknande pälsklädnad började och slutade. På något vis ser trollet busigt lurvig ut, men samtidigt gives ett intryck av välvårdad lång hårman. De stora händerna hålls avslappande intill kroppen, medan de lika stora fötterna sjunker djupt ner i snön. Hela hans rytm är en del av själva skogen... ja av hela naturen som den varit sen urminnes tider. Skogstrollet lugna utstrålning, ingav som alltid en enorm trygghet i att vistas i skogen. Den trygghet som varje naturväsen är en del av och som vi människor innesluts i när vi vistas i naturen. (text och bild suzanne hovander)