Intagande

22.02.2018 11:04

En dag kan inte börja bättre är en stund i ensam kontemplation. 

Här blir mötet med sig själv det primära att vara i stillhet och enbart ta in.

Enbart vara ett med allt som finns i naturen helt kravlöst.

Uppleva denna närhet till skogen, till sig själv och även andra. 

Försöka förnimma de invånare som lever just häromkring. 

Låta handen stryka mot en sträv trädstam ger näring åt sinnena.

Iaktta hur floran försiktigt börjar förbereda sig inför vårens eufori.

Solen som skiner ger energi och kraft att ta del av dagen.

Känslan som stannar kvar i kroppen efter att fått ta in ny frisk klar luft. 

Att då tillika få vistas där skogen ännu är mer av naturligt slag, ger glädje i hjärtat. 

Här finns så mycket att upptäcka och utforska, även en lite kylig februaridag. 

Där naturen blivit ömt vårdad finns en specifik atmosfär som skänker välbehag och är värd att bevara.

Visst är det betydligt mer härligt att ännu få finna lite mer orörd skog och få ta del av dess kärleksfulla tolerans.

Här finns en sådan anda av respekt och acceptans i en energi som sammanbinder allt liv. 

På något vis går det att uppfatta den icke-dömande i ett tillåtande av att allt är som det är i sin unikhet.

För där förmedlas en ovillkorad kärlek fylld av energi som genomsyrar på djupet dess innersta väsen. 

Oavsett vilken livsuppgift varje del i naturen har och tar sig olika uttryck, erkänns de lika värde. 

Allt andas samma stora betydelse och på något vis samhörighet, som vi nog inte medvetet reflekterar över.  

På liknande vis är det att leva i villkorslös kärlek, där kärleken är helt utan krav eller villkor. 

En kärlek som gives lika kravlöst till oss själva som till de som finns i våra liv på ett eller annat vis.

Ja även till de som väljer sin egen väg eller de som av olika anledningar inte ska finnas i våra liv.

Ej heller handlar det om specifika förväntningar från andra i att uppfylla det tomrum som kan finnas inom en själv.

Ge friheten att växa och utvecklas, utan rädsla att förlora någons kärlek när annat beslut tages än vårt eget val.

Ty vi kan aldrig äga någon annan människas kärlek, utan enbart erfara vår egen kärlek till allt och alla.

Istället se bortom fasaden i att älska och respektera någon för vem denne är i sin själs blomstring.

Att i ren omtanke måna om varandras välmående i delad sorg och glädje, så ock om sitt eget välbefinnande.  

Älska helt förbehållslöst och på samma vis ta emot med öppet hjärta, men aldrig utplåna oss själva för någon annans skull.

Ty att älska och respektera sig själv lika villkorslös, låser upp dörrar och bjuda in kärleken i livet.

En kärlek som sprids till andra som värdesätter den och alstrar den vidare till de som väljer att ta emot på samma vis.

Kärlekens renhet är något vi är födda med i våra hjärtan, vilket lyser klar hos spädbarn och är vårt sanna ursprung.

Den går bortom tid och rum i ett givande och tagande från en själ till en annan, då vi i grunden är själslig kärlek.

 

 

 

 

Tillbaka