Kravlöst välbefinnande

13.05.2015 15:05

Snart stundar sommaren med allt vad det innebär med aktiviter och planering inför semestern. Tanken fladdrar förbi om hur stark längtan till semesterns sköna ledighet, är för en hel del. Framförallt om vardagens alla måsten känns öronbedövande påträngande. Helst om vi kanske inte upplever oss ha kontroll över vardagen, som obamhärtigt rusa iväg. När måndagsmorgon plötslig blivt söndags kväll, utan att pulsen lugnat sig och andningen är på en ytlig nivå i lungorna. När bokhyllans damm ännu ligger kvar och tvätt av bilen ej hunnits med denna helgen heller.

Det är kanske då som vi dagdrömmer om semester eller en spahelg. Längtan finns i att flyga iväg på solsemester eller skidresa någonstans i världen. Inte att förneka hur fantastiskt det är att få komma bort och enbart koppla av… Fast oftast varar inte denna avkoppling så länge, så kroppen hinner kanske inte återhämta sig fullt ut. Snart nog är vi inne i ekorrhjulets fasta rutiner igen, långt borta från semesterns upplevelser. Där pulsen ökar till max och sömnen uteblir för allt som far genom huvudet.

Intressant i sammanhanget är hur vi människor tycks längta bort till något annat eller en annan plats mm.  Tillika rusas det från jobbet för att med hög puls försöka hinna till  någon form av gruppaktivitet som ska ge avslappning eller liknande.  Under tiden jagar vi i allt större utsträckning ett sätt att nå välbefinnande och lycka genom att lusläsa ”må bra med dig själv” böcker. Samtidigt som vi på något vis missar att en liten stunds välmående kan nås i naturen och det helt kravlöst. En del av naturen som kan finns strax intill, om vi blir medvetna om den. Den natur som vi i grunden är ett med och som vi andas tillsammans med.     

Visst det medges, att det kan låta enkelt och betydligt mycket svårare att utföra. Ja att helt enkelt ta sig den tiden med att kanske inte göra någonting all. Helst inte om det skulle kunna ses som antingen lite udda, egocetriskt eller som ren lathet. Framförallt om det finns mycket annat i vardagen som pockar på uppmärksamhet. En del kan uppleva det som komplicerat att ta detta första kliv och släppa allt omkring sig. Trots det kan en promenad på middagsrasten ge den avskildhet från allt brus, vara det som behövs. Ja helt enkelt en tystnadens paus för hjärnan från all form av kommunikation. Samtidigt medför den rörelse som promenaden inbegriper, både energitillskott och avspänning i kroppen.

Att tillåta sig själv en paus från tillvaron genom att inte göra någoting, är i ett prestationssamhälle väldigt tabubelagt. Då är det lättare och mer acceptabelt att planera och utföra en resa till en annan plats. Kanske detta t o m väcker beundran eller större förståelse av att ”ta sig tid” till att pausa från vardagen.  Det blir på något vis mer konkret påtagligt, när det kan verifires med semesterbilder med.  Innerst inne handlar en semesterresa om att ”göra något” av sin tid och en form av prestation som är socialt godkänt.

Inte är det konstigt att det utifrån vad som anses acceptabelt, utgör drömmar om något mer magnifikt. Att få komma långt bort från alla kraven och få ett avbrott i tillvaron för en liten stund på annan plats. Det är just i de stunderna som vi missar att vi har tillgång till en egen fristad eller i familjegemenskap,  om vi vill. Fina andningshål som oftast finns inom räckhåll, precis i angränsning till var vi befinner oss. Platser som finns där närhelst vi önskar ta en paus från vardagen, för en liten stund. När vi börjar se oss omkring, lägger vi plötsligt märke till vad som finns till buds. Runt om erbjuds natursköna områden med vandringsleder, med både en god kombination av aktivitet och för att få rensa ut spänningar i kroppen.  

Det kan vara en liten park som vi går förbi dagligen, där småfåglar och ekorrar kan utgöra en fin bakgrund att vila blicken på. Sätta sig ner en liten stund, helt still på en parkbänk och betrakta änderna som simmar omkring i dammen kan bli meditativt. Kanske en fin äng, där enbart insekters surrande kring blomster medför kontemplering. Där ögat fångar intryck från ängens utsmyckning och nyanser, kan vara väldigt stressreducerande. Att upptäcka vackra små insjöar och vandra vid strandkaneten, där fikapausen kan ge guldkorn i tillvaron. Eller någon sten i skogen kan erbjuda vila, samtidigt som vi försöker känna in stenens energi och rytm.

Enbart tillåta sig att få vara i en liten bubbla av välbehag med jämna mellanrum, även om kan bli både längre och kortare ögonblick. Just att få pausa från alla ”måsten” kan innebära återhämnting och göra vardagen mer lätthanterlig. Motivera sig att ta sig ut och upptäcka äventyren som är precis runt hörnet, precis där vi är. Så om det blott rör sig om att stanna upp för ett ögonblick, får kroppen lite återhämtning. Glädjen kan återknytas i kroppen, av att le mot solen eller känna snöflingan mot kinden. Lyssna till och känna hur det känns med knarret från snön under skorna. Ja, kanske t o m  dansa i regnet och hoppa i en vattenpuss, kan ge glädjefyllda vibrationer i hela kroppen. Den där pausen från all form av distraktion från omvärlden (som även inkluderar musik ”i öronen”) med att vara i naturen atmosfär, kan få stress och  spänningar att släppa.

Tillika när vi börjar upptäcka naturen ur ett annat perspektiv överaskas vi av alla nyanser, former och strukturer. Vi kan få syn på mellanrummen som finns där med, när vi iakttar vad som finns omkring oss eller fångar upp dofterna som knappt är tydliga. När vi lyssnar på naturens ljud från ett nytt perspektiv, ökar välbefinnandet då vi lättare tar in oss själva med. Tillåta tankarna fara fram och tillbaks, utan någon form av värdering eller försök till att ta fasta på dem. Där orons och frusterationens känslor efter hand kan stilla sig. 

Ibland om vi tar oss tid att verkligen njuta av den dagliga aktiviteten med ett älskat djur, utan att ”få det avklarat”. När vi förnimmer att vi har fin samhörighet och är ett med vårt husdjur, kan det ge precis vad som behövs för välmåendet. Den där stunden vid middagsbordet tillsammans med de sina, aktivt lyssna på varandra ha en avgörande betydelse. Ja, även då när vi sitter med en ex en kopp kaffe försöka känna in känslan som förmedlas i kontkat med muggen ut genom kroppen. Så om det enbart handlar om att fullt ut njuta av stunden ger en välbehövlig paus och återhämtning.

Att aktivt uppleva alla sinnenas signaler i själva stunden,  kan få puslen att sakta av.  Många gånger handlar det som sagt, om att vara totalt närvaranade i det vi gör just här och nu. Häri finns mycket av vad som avgör måendet.  Den där lilla stunden då vi låter andningen bli vilsam och vi är i mellanrummet mellan tankarna istället. För när vi väl släpper på alla krav och förväntningar en kort stund, så ser oftast det som finns omkring oss i ett nytt ljus… Ja även hur vi ser på oss själva eller andra, kan bli till en mer positiv framtoning. Så ibland kan det enkla och är helt gratis, vara det som ger kvalitet i tillvaron. Det bästa av allt är när vi hitta tillbaks till sitt barnasinne, ger det också en form av inre frid. ("I det lilla ryms det stora, i avkroken bor världen" Lea)