Krocken

15.05.2017 16:20

Dagen idag, gav nya insikter på grund av/ tack vare en trafikolycka.... Allt skedde väldigt snabbt där i en gatukorsning på väg genom stan.... Framförvarande bil blinkar för att svänga vänster, samtidigt som föraren stannar för att invänta fri passage över andra körbanan.... Vi stannar så ock av naturliga skäl...... men bakomvarande förare ligger så pass nära oss, att denne inte hinner uppfatta vad som sker.... olyckan är ett faktum ... trots att krocken nog kunde upplevas som lindrig, blev efterdyningarnas timma desto mer effektfull efterhand.... 

Vi körde till sidan... klev ur och tittade på skadorna som uppstått.... samtidigt känns benen som gele... hjärtat slår hårt ...huvudet värker... allt snurrar runt i ett adrenalintstint kaos... Likväl kom tacksamheten över mig i att(som det verkade just då), att ingen hade blivit skadad.... Tankarna gick åter tillbaks den känsla jag fick precis innan vi körde, som gjorde att vi bytade till den andre bilen... en bil med lite mer "motståndskraft"... Kände enorm tacksamhet över att ha blivt "varnad"... Kanske var det en påminnelse om att inte rusa genom livet... att var sak har sin tid, så ha tilliten och lyssna till sitt hjärtas röst....

Ty när vi så sitter i bilen kommer åter, en tydlig insiktfull påminnelse om hur skört livet är....hur viktigt det är att ta vara på sin tid här i livet och det på sina egna villkor.... utifrån den egna livssituationen ...... Istället försöka i möjligaste mån, nå en bra livskvailtet och se med inre frid till det en har i livet...Det viktigaste är att finna det som gör att en känner att en lever sitt liv....så även om det "bara" är i en mindre skala än vad som drömts om... 

Att uppskatta vem en är... vad en kan och vet.... glädjas åt upplevelser som gjorts tillsammans med andra eller i ensamhet.... värdesätta de människor som visar en sin vänskap och kärlek.... att känna tacksamhet över de gåvor som gives och vilja dela många fler ögonblick med dem.... men framförallt berätta hur mycket de betyder för en själv ..och även säga till sig själv att en är sin egen bäste vän... att valen är ens egna och ingen har lov att ens inre kärna ifrån en.... försöka ha modet att lära sig något av det som sker och fortsätta känna kärleken till livet.... 

Denna insikt och gåva önskar jag få ge till dig, .... i hopp om att snart åter ses....