LIVSCYKLER

14.04.2014 07:24
Vaknar av tystnadens lugna andetag.
Ligger kvar och ser ut i mörkret.
Ännu är natten en bit från gryning.
Njuter av att vaggas i passivitetens vilsamhet.
 
Reflekterande över månfasers inverkan..
Fasineras av hur fullmånen lyser upp Jorden,
nu byter skepnad till "mörkermåne".
En månförmörkelse som skakar om och inspirerar.
Likt en förändrings fas i livet,
i att möta sig själv med förståelsens acceptans.
 
Såsom en symbol för allt som varit i vintervila,
långsamt återvänder i en pånyttfödelse.
Kyliga vinternätter ger vika för långa varma dagar.
Ur nyvaken jord spirar färgglada löften försiktigt, om analkande vår.
Ger ett återklang till modet att se sina svaga sidor som döljs i skuggorna.
Där styrkan finns i att upptäcka sitt sanna jags identitet,
i ett tillåtande av att slå ut i full blom.
 
Otåligheten sprider sin väv i kroppen,
trots att här och nu är av största vikt.
Längtar omedvetet bort, till en grönskande sommartid.
Blickar in mot en framtid som känns inom nära räckhåll.
En framtid där dagen som är idag går förlorad,
av att snubbla lätt på tvivel vid ett still vårregn.
 
Stiger upp ur sängvärmen och kliver småhuttrande ut i natten.
Allt är tyst och stilla.
Över hagen vilar en sällsam rofylldhet,
där sovande kor och kvigor ligger tätt intill.
Ser ut över dammens spegelblanka yta,
när en liten räv förstulet traskar förbi.
 
Gryningen välkomnas av småfåglars trevande kvitter,
medan älvorna bjuder upp till dans.
Månens sken skingras sakta mot en vit morgonhimmel,
som försiktigt byter skepnad mot en vacker färgpallet.
Orangegula nyanser lyser ikapp mot blålila skiftningar,
och gör hela själen glad.
 
Går ut i sakta mak ut mot den vaknade skogen.
Möts strax av gammal historiskt kulturarv,
som sprider glädje och harmonisk balans för sinnnena.