Människan i naturen

05.04.2019 09:35

Naturen är en underbar att få ta del av och ej tas för given. Bara det att vandra i en vacker gammal skog inger frid o ro, långt från alla måsten och krav. Få känna sig som en del av allt detta vackra som Moder Jord skänker oss för våra allas bästa. Höra småfåglarnas drill medan de flyger runt i trädtopparna, får glädjen att bubbla inom en. Eller njuta av vårblommors knoppande längst skogsbrynen. Så som att leta svamp när hösten lövens färgrikedom sprakar. 

Precis som att sitta nära tätt intill en stor ek och ta del av dess livgivande energi en fin sommardag. Eller njuta av nyfallen snö som gnistrar vackert på trädens grenar en solig vinterdag. Vackrast är dock när djurlivets barnkammare har vaknat/börjar att vakna och skogar sprudlar av på nytt födelsens tid. Alla dessa fina små liv som nu kommer till världen och sprider glädje, när vi i stillhet vistas i deras närhet. Naturen är fantastiskt livskraft, fyllt av magi och underverk. 

Skogen är livet självt, så tålmodigt och kärleksfullt. Det märkligaste är nog hur ”ekonomik sapiens” alltjämt fortsätter sin framfart, utan eftertanke på orsak o verkan. Att vi samtidigt avskärmar oss från naturen i att tro oss kunna utnyttja dess resurser som om den var outtömlig. Istället far vi fram på olika vis med maskiner som orsakar skada, utan eftertanke på vad som kan rubbas i stort och smått. Ej heller tycks det finnas en känsla över den negativa påverkan det utgör just i skeendet och på lång sikt, för både naturen och djuren

Fast det viktigaste är att hundar är i koppel o katterna hålls inomhus, så de inte stressar djuren eller åsamkar någon annan form av skada. Fast handen på hjärtat... vem orsakar i grunden mest skada för djuren? Det är även enkelt att lägga skulden på djuren när någon form av "åverkan" görs i naturen. Trots att det är vi själva som rubbar den balans som finns i naturen och bland djuren. En dag kommer vi kanske att inse, att vår egen åverkan på naturen orsakar den största skadan. Dessa svåra skador som till sist blir vårt eget fall på mer än ett vis....Förhoppningsvis kommer vi till insikt innan det är försent.... 

 

Tillbaka