Med fokus på villkorslös kärlek vid kalavverkning

28.08.2016 11:45

 

Var åter igen på vandring i väl bevarad vacker blandskog.

Gladdes åt att det endast är nedfallna grenar på marken, tillhörande naturens egen rytm.

En hare har haft koll på mig och skuttar pilsnabbt iväg när jag kommer rakt på.

Inser att jag inte är helt i fokus pga den olustkänsla som vibrerar runt omkring.

Något är på gång som gör att det risslar och rasslar sinsemellan träden.

 

Försöker ta in vad det är för känsla som når mig och förnimmer en stor oro.

Denna ångestfyllda energi kryper innanför mitt skinn.

Sorgen blir allt mer påtaglig och jag står helt stilla.

Tänker om någon blivit skadad och behöver hjälp.

Det gör så ont inom mig på någon annans vägnar.

Samtidigt är det tydligt att det rör sig om en varning som förmedlas.

 

Plötsligt börjar motorsågarna yla strax intill och en skälvning går mellan träden.

Jag står där i vanmaktens maktlöshet medan bön om hjälp ”ropas ut”.

Kan inte värja mig mot den förtvivlan som strömmar mot mig.

Kallsvetten bryter ut och ett vrål från ursprungets härstamning genljuder från mig.

Märker så hur tårarna rinner utan stopp över vad vi gör mot naturen.

En ilska så stor flödar över och hjärtat känns som att det ska brista.

 

Medan jag står där kommer tre stolta rådjur stillsamt springande.

Lika snabbt som de uppenbarade sig, försvann de bort.

Samtidigt lyser en solstrimma rakt ner på marken framför mig.

Tiden står stilla för ett ögonblick och hela jag uppfylls av en stark insikt.

Just detta i att bejaka kärleken till sin nästa såsom till sig själv, blir så tydlig.

Ty när villkorslöshetens kärlek får ta vid växer den sig stark ut i världen.

 

För hur det än är med allt som sker i hur vi utnyttjar naturens resurser, hjälper inte ilskan.

Det är lätt att ondgöra sig över hur skogar kalavverkas, bergarter skövlas och vattnet smutsas ner.

Samtidigt infinner sig reflektionen om detta ondgörande skapar en bättre energi.

Troligen inte, utan istället fortplantas det negativt destruktiva agerande som pågår.

Att istället försöka släppa taget om ilskan och känslan av vanmakt, då det är gynnsam för någon.

Framförallt då den inte är till hjälp för den natur som hålls av, utan ger näring åt det destruktiva.

Inte så att arbetet för bevarandet och vårdandet av naturen, ska vändas ryggen.

Utan mer ha tilliten till att var och en kommer att nå vetskapen om sitt eget förhavande.

Vi varken kan eller ska blunda för vad som sker med en alltför aggressiv kalavverkning.

Det går inte att säga att vi mår dåligt att ta del av vad andra gör mot natur och djur.

Ej heller gå in i känslor av smärtan och sorgens förtvivlan, eftersom förstärker det negativa.

Förstärker enbart den ångestfyllda smärta som fortplantar sig vid ett redan destruktiv agerande.   

 

Så att åter igen ta till mig budskapet om att ha förståelse för att vi bär på olika livsplaner.

Att varje människa behöver lära sig sin livsläxa och ta sitt ansvar, såsom jag över mitt.

Vår egen fria vilja är en del av vår egen andliga resa i kontakten med vår medvetenhet.

Vilket ingår i total närvaro i nuet, där fokus ligger på ett öppet sinne och sann kärlek.

Att finna friden inom oss själva, för att bli en del av harmonin som återställer balansen.

Ty det förstörande som sker, har sin grund i en avsaknad av den visdom som finns djupt inom oss.

 

Budskapen som gavs, förmedlade läran om att förhålla sig känslomässigt neutral oavsett handling.

En svår uppgift med mången prövningar, där fokus ska läggas på känna in från djupet av själen.

Att sluta oroa sig allt för mycket och istället försöka ha tron på ett mer neutralt förhållningssätt.

Visst ska som sagt fortsatt handling utföras, men en mer äkta andlig nivå.

När den villkorslösa kärleken får skina från hjärtat, kommer det att skapa förändringar.

Förändringar som är till Moder Jords och hela hennes skapelses fördel, då allt är sammanlänkat.

 

Både naturen, djuren och med oss själva ingår i en gemensam nämnare av ett beroendeskap.

Vi är alla medskapare av vad som sker och bär ett ansvar i de val vi gör i att påverka kärleksfullt.

En kärlek som känns in till allt och all, utan att det enbart bli till ord som sägs med eftertanke.

Undvika hamna i de låga energier som alstras via de bakomliggande orsakerna som vi reagerar på.

Istället försöka förhålla oss kärleksfullt neutral och inte gå in i de känslor som triggar det svåra.

Framförallt försöka vara medveten om ifall våra tankar på något vis likväl dömer under tiden som förmedlandet av kärleksfullt ljus pågår.

 

För hur det än är har vi likväl åsikter om vad villkorslöshetens kärlek inbegriper.

Vilket medför att vi fortsätter bidra med låg negativ energi, som då lätt kan få ökad fotfäste.

Likaså gäller det att ej ”sända” något negativt till den som utför en handling som orsakar skador.

Att använda kärleksfulla frekvenser medför att energin i atmosfären bli högre och ljusare.

Vilket hjälper djur och natur under tiden som vi arbetar med att upplysa om problematiken med att ex kalavverka.

En problematik som medför en kortsiktig lösning, men som får stora svåra konsekvenser på lång sikt.

 

 

 

Tillbaka