Natur i skrud

21.01.2015 10:15

Naturen bjuder på så vacker skrud av snöns gnistrande nyanser och konstverk. Konstverk som formas och omskapas allt jämnt med årstidens föränderlighet.  Att vandra i vinterklätt landskap blir som att gå genom sagovärldens port. Slöjor skingras som om ett draperi dras bort och ögon försöker vänja sig vid det som varit skymt. Får syn på små oaser, där kreativitet likväl flödar av de som är svåra att nå. En susning från något och ingenting, sveper med mellan träd och i vattendrag. Undrar vem det kan va, då inget påtagligt syns. Känslan av magi blir påtagligt tydlig, då jag känner att jag ej är ensam. Allt annat är helt stilla o tyst, som om naturen vilar i en rofylld vagga. Görandet försvinner in i ett fullständigt varande, här o nu. Inhämtande av kraft  inför vårens ankomst är tydligt klart, men ännu är det långt kvar. En ökad medveten närvaro infinner sig, när ens andning följer naturens rytm. Uppfattar så de där små som döljer sig lite här och var. Även något stort som står nära inpå, så jag detta väsen kan uppfatta och förstå. Hela kroppen fylls av positiv energi o tacksamhet i mötet där ett uppdrag till mig gives. Att ha sin egen plats för med sig vinterlandets andedräkt av trolska dimslöjor av det som där jag gärna är och står. Tackar så för denna gång och vandrar åter hemåt. 

Tillbaka