Naturens puls

13.11.2014 12:43

Vädret blev inte som önskats, men lite utevistelse behövs ju trots allt. På väg in i skogen får jag sällskap av mina katter. Vilket innebär att varva ner till långsamheten i fullständig närvaro med sig själv (och naturen). På något förunderligt vis står tiden still, när en betraktar dessa djur och en kommer in i en annan rytm. 

När jag står där och ser på hur de helt lugnt inväntar bytet vid stenröset, slår det mig att oftast när vi är ute i naturen har vi ett mål där någon form av aktivitet ingår (beroende på årstid och situation). Fokus läggs på prestation i att leva fullt ut, men utan att behöva stanna upp alltför mycket. Samtidigt finns risken att missa de egna signalerna, då vi gärna är "uppkopplade" mot omvärldens informationsflöde.


Vi lägger sällan märke till till den inre dialog som ständigt brusar, när våra tankar far som ystra kalvar vid vårsläpp. Detta brus som överöser oss med tankar från tidigare dagar och "överröstar" nya tankarna. För hur det än är, är vi inte alltid så pass närvarande att vi hör de gamla ständigt malande. Inte heller så nervarvade att vi lyssnar till vad kroppen berättar om hur vi egentligen mår.


Kanske vi någon gång tänker att i morgon, när jag har en liten stund över ska jag ta mig tid och göra "ingenting". Fast i morgon blir troligen som gårdagens måsten och rutiner, så återhämtningen skjuts på framtiden. I många fall upplevs tiden knapp för lyxen att bara vara för sig själv och göra absolut ingenting. Tillika är det inte alltid lätt att sitta still på en stubbe i skogen och bara andas efter naturens puls, utan att det börjar krypa av rastlöshet i en. Men ibland kanske det är bra att bli lite som en katt och bara stanna upp och invänta livet, istället för att rusa på i vanans höga tempo.