Sann visdom

13.02.2017 13:05

Hög frisk luft o solen skiner i vintervitt gnistrande klart. Allt är total tystnad o rofylld stillhet. Stannar så upp invid ett träd och låter blickan vila på en snöbekläd sten. Följer andningen rytm, emedan känslan av att fötterna söker sin rotfasthet djupt ner i marken. Tar in atmosfären och lyssnar för att höra trädets röst. En tyst viskning om urtidens sanna visdom, om närheten till sin inre kärna. 

Känner hur kroppen hittar sin balans i en omgivning som ger ro. Tar efter hand in allt som sker omkring genom sinnena som öppnas upp allt mer. Söker kontakten med trädet intill och gungar i dess takt, såsom den följesamt följer vid vindens lätta bris. En närvaro så stark som omsluter och värmer själen med villkorslös kärlek. Blir ett med dess väsen av växelverkande samhörighet av devors livgivande ande.

Tar in hur det känns i att stå i vinterlandskapets vila. Sluter ögonen för en stund och ger akt på vad som sker i kroppen. Förnimmer hur träden står stadigt och tålmodigt på sin plats under all tids skiftningar. Får kontakt med rotsystemets knölighet som ger fast förankring med jorden under snön. Upplever vibrationen från stammens och grenverkets interaktion med himmel, sol och måne. Kunskaper förmedlas där trädet vittnar om en ständig kontakt med varje skeende. 

Släpper helt på kontrollbehovet i att befriande lyfta händerna högt upp i luften. Varje nyans av skuggningars och ljusets perfektion skapar universums rymd. I varje cell av medvetenhet sveper färgers lustfyllda vibrationer kring. Långsamt förnims bergets närhet och vidsträckthet, medan rimtussar dansa kring stenar och träd. Andas så in havets pulserande brus som flödar genom kroppens minsta vrå. Är en del av helheten som återskapar alltinghetens stora i det lilla.