Skogsmagi

27.04.2017 08:01

Känns fint med sällskap under skogsturen och det blir magiskt när en lite trolsk stämning förnims runtomkring. Intar en meditativ anda genom att följa naturens rytm. Slår av på takten, så puslen saktar ner och släpper taget om alla tankar. Lägger fokus på andningen och börjar känna ett lugnt välbehag flöda i hela kroppen. Medvetenhetens närvaron öppnar upp för varje yttre intryck, samt ger utrymme för insidans signaler. 

Själen och anden gives ro när varje steg försiktigt landar mjukt på lövtäckt mark. Grova rötters stabila kontinuitet, alstrar kraften från ödmjukhetens väsen. Skapar trygghet i det varaktiga i en tillvaro av föränderlighet. Vars identitet utstrålar villkorslöshetens givande och tagande. Följer kattens blick på allt och ingenting, så sakteliga lugnt som från ett stilla andetag. Upplever gränslöshetens portal där skiljelinjen mellan världar suddas ut.

Gädjen och inspirationen infinner sig, medan blicken blir mer vaken klar likt katters intuitiva känslighet. Blir ett med varje element omkring mig. En närhet som enbart ÄR en helhet. Likväl en enhet i varje del som utgör sammanhanget i dess närhet och så långt bortanför. Iakttar varje struktur som ger träden en stävsam stolt karaktär. Visdomens sanning strömmar ut från ett träd, i vars anletsdrag Ganeshas avatara anas. 

Stryker lätt över en stens mossbeklädnad, emedan en svag skälvning av vänlighet urskiljs. Strax invid en sten med skarpa veck och linjer, mummlar lite buttert sömndrucken om störd vila. Varje sinne öppnar sig för energierna i vår besjälade natur. Sjunker in i dess värld av jordnära dofter och harmoniska ljud. Det  som för ögat var gömt, framträder nu tydligt när ljuset stilar ner mellan nyvakna trädkronor. Kontraster och konturer tar form förbi skuggors skrymslen, där mellanrummen härskar. 

Låter fantasin bli till verklighet under fortsatt vandring in i skogens djup. Greppar ett nytt tag om nyfunnen vandringsstav. Varav varje kontakt med marken vibrerar genom dess träfiber in i handen och upp över armen mot axelns parti. Stannar till för att rita med staven småfuktig jord, medan andningen anger en avslappnad takt av samhörighet. Följer så hur katten lojt sträcker på sig, för att lämna sin speciella egna plats på stubben. Vänder åter hem, med ett tack och på återseende farväl.