SKUGGLANDET

21.12.2018 14:35

Att bejaka sina skuggsidor, genom att vara helt sann mot sig själv. En ren äkthet som skapar balans i vårt inre och i vår tillvaro. För vår kreativa frigörelse i ett medvetet växande, där vi accepterar de aspekter av oss själva som vi ogärna känns vid ... Just lyfta fram och se på de demoner vi så starkt önskar ska försvinna. 

När vi påbörjar att se naket klart på våra suggsidor, kan det skapa både skam och rädslor. Det krävs mod och tillit att se på djupet av sig själv. Ha modet att våga erkänna för oss själva vem vi är.... vem vi blivit, men samtidigt omfamna vem vi inners inne ännu är... Acceptera ur en medvetenhet utifrån de aspekter som  i grunden är vårt Jag.

När vi har tilliten att arbeta med det vi anser som negativt, blir det till en vacker gåva om vårt sanna jag. Ha modet att släppa taget om rädslor och kontrollehov, istället för att upprätthålla en fasad för och om oss själva. Framförallt om vi undviker att döma eller bedöma, utan enbart försöka iaktta och accptera. För att efter hand kunna erkänna vem vi i sanning är. En sanning som allt eftersom kan skapa en intregering och ge inre frid.   

Mest troligt kommer det som lagrats och gömts undan upp till ytan. Sådant som hänt för längesen eller strax intill nutid, men likväl skaver och gnager lika ont inom oss. Det som får oss att förtvivlat undra vem vi är, när det som vi ser som våra mörkare sidor blottas för oss. Där och då som tankar- och känsloreaktioner blir till förvirring och sorg. 

Känn så när tiden är mogen i beslut att släppa allt som varit då en gång... Frigör och läk genom förlåtelsens acceptans över vad som en gång varit och skett... det som stannar kvar i det förfluta och för all framtid blir oföränderligt... Lösgör dig istället från från de gamla förintande bojors band, genom seklers skiften. som ej längre tjänar sitt syfte...

Tankar om vem vi varit..vem vi är... de val vi gjort och vad dessa val medfört av omständigheter som vi placerat oss i. Så enbart iaktta, trots känslan av vad som skrämmer i att möta det vi önskar dölja.... Söka förståelse om vem vi i grunden är, i allt det vi vill gömma undan. 

Så omfamna dig själv och förmedla kärleksfulla tankar, medan du med acceptans observerar det som skett då en gång. Observera utan att älta eller att analysera, men med en medvetenhet av de aspekter som i grunden är ditt unika jag. Omfamna den sorg och förtvivlan som kan komma ur vad som i gömmor ligger väl dolt.

Tillåt sorgens förtvivlan ge sig hän tills den ebbat ut och stillat sig.. Släpp taget om känslans vanmakt av sorg och förlåt det som då begav sig.. Släpp taget i förlåtelsens grund, just här och nu... Släck törstens behov av att älta fram och tillbaks, då det endast sargar och förgör..... 

Se det för vad det är med ett fortsatt bärande på bördan av gammal skuld eller oförätt.... Ställ frågan om vem som gynnas med gruvandet på känslan av hämndens begär... För hos vem kommer känslan alltid åter med att ta energi... när vi låter limbots mörka spiral bli till en berg- och dalbana av bitterhet och förtvivlan. 

Så ock att alltjämt fortsätta bära evighetens känsla av skammens skuldbörda...Där bördans tygnd krymper oss till intetheten..Till att ge känslor och tankar om ovärdighetens påle i att inte duga inför sig själv... En känslans förödmjukelse i att tro sig behöva vara något vi inte är, för att rättfärdiga det som tynger.

Lär nytt i nuets varande i att älska dig själv... Bejaka din styrka... Sök din inre frid där villkorslös kärlek och nåd råder... Känn hur allt som ej varit till godo, succesivt avtar i hur allt renas och blir klart... Så du ärligt i kärleksfull sanning kan omfamna dig själv.. Att kärleksfullt acceptera sig själv, oavsett vem du varit eller vad som ingått i ditt förflutna... 
 
Enbart se på dig själv just nu... just här som tiden är... att se på djupet på den du innerst inne är  oavsett historik eller vem du formats till att vara. Istället se en själ så vackert lysande som vandrar genom livets skog... som seglar genom livets flod... klättrande över berg.... Där oavsett vad som skett lyser av de drömmar o mål som burits på... vars fina kanske fortsätter hänga med in i framtiden... 
 
Visst kan förvirring uppstå... göra sig gällande i likhet med sorgesam rädsla innan tog sig fatt.... Då blir det lätt att åter söka sig svaren utanför dig själv, när tilliten på egna valen är rätt... Vill så gärna känna sanningen inom dig är korrekt.. men endast du kan veta din egen väg... höra din själs röst....utan att låta egot styra, såsom den gjort en gång.
 
Så allteftersom infinner sig inre frid, där harmoni och balans råder... En plats att finna vila vid... få käna dess rofylldhet... vid sökandet av ditt eget sällskap på en djupare plan.... Där ingen annan når, men vi själva återkommer till varhelst möjligheten gives. Ty allteftersom söker vi svaren inom oss själva, som omgivningen ej förmår ge.
 
Den inre frid som väger mer än strävan efter godkännadets kraft eller materiella ting... på den plats som egots röst tillåts styra bekräftelsebehovets längtan..... Så sök din egen inre frid, där du finner de svar du söker... Ha tillitens mod i att stilla dig i din egen trygghet... Famna dig själv i kontakten med din inre sanna kärna....Så släpp taget om det förgågna... det som varit då en gång... Låt egots röst dämpas, så din inre kan ge vägledningens styrka och tröst.. i att tro på dig själv trots skuggsidors kall...