Skugglandet

02.02.2019 05:36
Blåsten rev och slet i hår och kläder
Lyktans låga kämpade för att lysa klar, trots väder
Känslan av befrielse flög högt i vindens sus
Rensade tankar från allt brus
Satt i natten tätt, tätt intill trädets trygga stam
Förnam rötters kraftfulla kontakt djupt ner i vår Jord
Stunden var helt välsignad men likväl utan ett ord
En skugga svepte tyst så tyst förbi helt ovanför
Genom träden ugglan sig gracilt rör
Ugglans vingslag följdes av magins suggestion
Log mot en liten vilsekommen reaktion
Skymtade så mellan en och annan gren
Månens ärligt klara sken
Lyste genom nattens mörker så stort
Tänkte den illusion av närhet från något så långt bort 
Molnen svävade i faslig fart förbi
Medan natten fylldes av annorlunda energi
Strax intill ett litet djur pilade snabbt mot nya mål
Funderade på om boplatsen fanns i bland skrymslens hål
Plötsligt någon tyst gick på tå
Vem månde varit där i mörkrets vrå
Ingen där anas kan
Men de tycktes vara några sidan om varann
Ögon glimmade en hastig blick
Förnam hur någon runt mig gick
Hörde snart mången fötters spring
Blickar ut i dunklet mig omkring
Skymtade dem nära inpå så tätt
Stämningen var nyfiken lätt 
Undrade först vem det var
Fick snart ett tydligt svar
Redan då jag visst det
Ingen kan missa all denna busiga fnittrighet.
När fullmånen skänker skugglandets vakentid
Gives åter fridfull balsam när drömmarna tar vid 
(Suzanne Hovander text)
 
Tillbaka