TIDEN

01.01.2017 02:05

Åter har ett år nått sitt slut och ett nytt tagit vid. Fyrverkeriets färgsprakande eufori ebbar långsamt ut och blandas med reflektioner om tidens gång. Ser på foto från svunna dar och de från ett nära nu, där mycket skett från då och denna stund. En undran blir över vart livet rusat sin väg och gör tankarna så starka. Tankar om tidens som for iväg i en bubbla och döljer sig som en vag hågkomst.

Funderingarna på vad tid är och hur vi tillåter oss bli styrda av den. Inser åter igen att det mångt och mycket är ett mänskligt "påfund" i sin jakt efter "evigt liv". Något som vi önskar kunna hantera, men som istället kontrollerar oss med en järnhand. Likväl visar naturens växlingar på en outömlig föränderlighet, där tidens framfart är svår att bemästra. Detta flöde gör sig påmind såväl i mognadsprocessen, såsom utifrån erfarenhetsmässig visdom.

Börjar observera och reflekterar över den inre dialog som omedvetet förs. Insikten gav en form av uppvaknande på mer än ett plan. Framförallt om hur lätt det är att förneka sitt liv och därmed sig själv, genom att inte leva medvetet här och nu. Många gånger håller vi krapmaktigt tag vid det förflutna och håller ibland även fast vid minnen som upprätthåller smärta. Likaså finns en längtan in i framtiden eller oro inför morgondagen. Vi har en önskan om att få  blicka in till det som ännu ej existerar och inte kan hanteras just nu. 

För hur det än är, finns  enbart garantin för ett bra liv  i att leva här och nu. Det som varit är ettt minne blott och det som komma ska vi ännu ej har fått. Vill istället bejaka en gåva som är ens innersta kärna av varandet, av att leva i nuets rikedom. Ty hur vi förhåller oss till det som sker på livets väg, är det vi kan göra valet att styra just nu. På så vis gör vi valet att leva våra liv närvarande, i möjligaste mån. 

Att ha tilliten i att förvalta sitt liv medvetet på allra bästa sättet, är en gåva till sig själv. Häri ingår visserligen att lära av tidigare misstag och  minnas glädjefyllda stunder, men utan att stanna kvar i det förgågna. Kanske vi planerar och strukturerar dagarna för att nå ett mål, men då iaktta det steg som tas i nuet för att ej gå vilse på vägen. Likafullt att att se det vi har och vem vi är i dag, istället för att jaga lyckan långt ifrån oss själva. Må nuets rikedom följa dig på livets stig, såsom att njuta av de små vardagliga tingen.