Tjugondag Knut

14.01.2019 19:23

 

Igår var det dags att ”dansa julen ut”, vilket fick mig att fundera på ursprunget till traditionen varifrån. Fann åter igen en skattkista fylld med historisk rikedom angående Nordisk traditioner och seder. Just att det är tjugo dagar efter julhelgen och medför att datumet 13/1 blir lite extra symbolisk, väckte nyfikenheten.

Det första jag stötte på var om mordet på prins Knut Lavard den 7/1 år 1131och försjönk i den information som fanns att hämta. Det framgick bl a att Knut helgonförklarades senare. Eftersom han var katolskt helgon var det brukligt att detta framgick genom en egen dag i kalendern. Under denna tidpunkt avslutade julen på trettondagen, vilket föranledde till knutagillet. Datumet blev därmed Knuts dag och var första vardagen efter julhelgen.  

Samtidigt går det att finna en koppling till Knuts farbror Knut IV av Danmark - Knut den helige. Knut levde under 1000-talet och enligt legenden mördades även han. Därefter skulle det ha utbrutit hungersnöd i 9 år i Danmark, där orsaksförklaringen ansågs vara Guds straff över mordet på Knut. Allt eftersom ryktet spred sig om att underverk skedde vid hans grav, beslöts det 1101 om att kanonisera honom. Den kalkstenskyrka, där hans kvarlever lagts i ett helgonskrin intill altaret, fick namnet Sankt Knuts Kyrka.  

Ända in i 1600-talet inföll trettondag jul den 7/1, men flyttades därefter till 20 dagar efter julhelgen.  Än idag avslutas julen i en del julfirande länder på trettondagen, medan andra länder anammat tjugonde dagen. Orsaken till flytten finns det olika teorier om, såsom ex att Lutherska kyrkan ville stärka kyrkans ställning. I och med att Knut var förknippat med högtidens slut, ansågs det lämpligt att namnet följde med vid flytten (Ebbe Schön).

Enligt bla Jan-Öjvind Swahn var det brukligt under äldre tider att ha en efterfest i åtta dagar (en sk oktav) med utgång från de kyrkliga högtiderna. Här kan en anledning vara till att tjugondag Knut blev en högtid, medan det finns förklaringar till att julen ansågs vara i 20 dagar. Emellertid får Knutdagen allteftersom bära traditionen för julgransplundring och fortlever än idag genom att vi ”städar ut julen”.

Ytterligare förklaring till orsaken kan ligga i att sammanbinds med våra för-fäders och -mödrars firande av midvinterblot. Midvinterblot var en offerrit kopplad till fornnordisk tro, där offer och gåvor framfördes för att blidka Gudar och Gudinnor. Önskan och förhoppningen var att få välsignelse under årets gång med bra grodd och riklig skörd. Om jag är på rätt spår, är den källa vi kan utgå från vad Snorre Strularssons nedtecknat ca 200 år gamla muntliga versioner. Kanske inte att förakta, då muntliga traditioner oftast gick på rim och vers, vilka sällan eller aldrig förändrades.  

En parantes är att det finns olika meningar om när firandet bar sig. Detta då vissa menar att firandet skedde vid vintersolståndet i december, när det är som mörkast på året. Tankar kring firandet av högtiden vi vintersolståndet, sammanlänkas med den germansk ursprunglig julfestlighet. Denna tradition blev benämnd ur sentida källor som jo´lablo´t eller Yuleblot.  

Andra ser det mer sannolikt att det rör sig om tidpunkten den 13-14januari. Inte minst inom dagens forskning förekommer tankar om att bloten inträffade under dessa dagar.  Historiskt sett har denna tidpunkt infallit under vinterns kallaste period. Det kan även röra sig om var mitten av vinterhalvåret räknades infalla.  Framförallt eftersom det under denna tidsperiod indelade året i två halvor, där sommartiden började den 14/4 och vintertiden från den 14/10.  

Ungefär vid samma tidevarv förekom en germansk tradition vars namn var Sumbel och hade stor innebörd under den tidiga germanska kulturen.  En tradition som angav en religiös ton av firande och som hölls i hövdingens mjödhall. Det var en form av religiös ceremoni med ett syfte att dricka mjöd, blandat med att hålla skrytsamma tal och svära eder. Gåvor ingick i ritualerna, men offer till Gudomar förekom troligtvis inte.

I och med kristnandet av Norden ansågs det inte vara lämpligt med midvinterblot eller Yuledrickandet och efter hand förändrades festandet med offer till högtider med gåvor.  Ser själv rikedomen i att få fira ett litet barnbarns födelsedag 13 januari, även om juletid sopas ut eller om ”knutgubbar” bultar på ens port. (Suzanne Hovander)