Tomten på vägen.

12.10.2018 22:08

Min man och jag körde genom naturvacker miljö, där kreatur betade sida vid sida. Dimman höll på att lägga sig över åkrar och skogar. Än var det så pass ljust ute, att de gamla gårdarna syntes tydligt. En behaglig stämning av trivsamt småprat,  gav oss sällskap under turen. Plötsligt ser vi båda hur en hare står helt still, mitt på vår sida av körbanan. I långsammare takt kör vi närmre haren, för att upptäcka att det är en Tomte som plirar mot oss. När han upptäcker att vi ser honom, försvinner han lika snabbt som han dök upp. Trots att Tomten förvann, kände vi båda fortsatt närvaron av honom. En speciell känsla av nyfiken förundran över vilka vi är som accepterade att vi båda såg honom så tydligt. Kanske inte så konstig med tanke på den skogstomte jag själv mötte under yngre ålder.  Precis som sällskap och hjälp Hustomten alltid varit med våra stora och små djur. Han är väldigt bestämd, men med vänligt sinne värnar om djurens väl och ve. Hans kunskap går att finna från ursprungets visdom. Att få att vara så nära naturen, ger en möjlighet att förstå dess språk på ett djupare plan. Att lära sig vara lyhörd för vad som sker, kan få oss att åter förstå både naturen och oss själva..