Vårdagsfunderingar

20.03.2014 12:20
Vårdagjämningen bjuder på solsken och fågelsång.
vitsipporoch tussilago lyser även från vintertrött mark.
Blickar ut över vyn som formas av allt från litet till stort i sin gemenskap.
En näpen liten blomma att fästa blicken på.
Uppmärksammar den värld så fylld av kulörers skilda slag.
Är i stillhetens tystnad, men lyssnar likväl till naturens ljud.
 
Sköljs över av naturens kärleksfulla harmoni.
Den skönheten som alstrar fridfullhet inifrån och ut.
Låter kroppen slappna när själen njutningsfullt vilar en stund.
Värmer händerna mot kaffemuggens struktur.
Kaffets arom väcker smaklökar till liv, medan tankarna vandrar.
Tankar om livet som varit och nu är.
 
Över de val som medför de förändringar som följs åt.
Livet blandar på sitt eget vis och ger åter som det sig så bör.
Nya upplevelser tar vid där gammalt lämnas därhän, till ett minne blott.
Låter sinnets känna balans och finna sin frid till ett ”sinnesfrid".
En inre frid som är sprungen ur hjärtas mitt.
Där varje nytt steg kan tas i att leva från hjärtat sitt.
 
Ja ett steg i taget på en annan stig fram till ett befriande liv.
Utan att fångas upp, få sväva fritt över nyvaken äng.
Helt befriande tyngdlös av lekfullhet i att upptäcka alltings motsats.
Lära nytt vid varje möte och se de triggers som blir burna.
Betänk så mycket som tages förgivet av allt det vackra som finns omkring.
Ta in allt det vackra som ger välbehag och njutning, likt blomdoftens arom
 
Vara ett med naturens uppvaknande i sin helhet, av pånyttfödelsens skönhet.
Upptäcka livets färgrikedom som skimrar i regnbågens nyanser.
Inta barnasinnet nyfikenhet vandra med lätta steg över mossa och sten.
Undersöka lite sådär från ovan förundras på nytt, men ej låta sig åter fångas in.
Fastna i alltings ytlighet fylld av kontrollens och rädslornas ingemansland.
Endast vara i det som är av befrielsens skratt och tårar, där i vårsolens glänta.
 
 
Tillbaka