Vattenelementet

23.11.2017 19:17

Under vårt besök på Huseby julmarknad tog ett feminint vattenväsen kontakt med mig. När vi gick där längst med ån kände vi oss en aningens förföljda, men när vi vände oss om fanns ingen där. Vi var just då helt ensamma en bra bit från all kommers och det enda som hördes var hur vattnet flöt iväg. Bruset från kvarnen en bit ifrån trängde igenom och ökade upplevelsen av att vara lite i en annan värld. Visserligen tog vi först det för att stämningen var lite speciell med alla marschaller som lyste upp gångarna i kvällsmörkret. När så något glimmar till i vattnet, tittade vi oss omkring för att se vad som kunde reflektera så klart trots mörkret. Därefter gled blicken ner mot vattnet där en rörelse kunde anas av något smidigt och graciöst långsmalt.

Samtidigt var det som om det var själva vattnet som sökte kontakt, då de båda tycktes vara ett och samma. Känslan var påtaglig av att detta väsen sökte kontakt, men samtidigt var det något som sa till om att vara lite försiktigt. Att komma alltför nära var inget hon önskade, då det ej handlade om att studera hur hon såg ut. Istället ville hon berätta sina tankar kring oss människor och vårt förfarande mot naturen, såsom hur vi förorenar vattnet. Hon är här den som för andra vattenväsens budskap till mig, då hon förstod att jag skulle lyssna.

Genom att ta upp den kontakt jag har med andra väsen visar hon på de samtal som förts mellan mig och The Green Man eller med Gammeltrollet. Oavsett vilket väsen som värnar om skog och mark är de bekymrad över hur vi människor anser oss ha rätt att avverka träden, utan eftertanke. På liknande vis är vattenväsen oroliga över att vi förorenar vattnet på olika vis, vilket även orsakar oss människor skada. Vattnet bär på sin egen energi, såsom ex trädet, stenen vinden eller elden gör. Något som människan bortser från i att troligen inte tro på och därmed skapas obalanser i naturen.

Vattnets väsen flyter smidigt fram längst åkanten och ibland får jag en skymt av henne. Jag märker tydligt av hennes kraftfulla energi, men även den sorg hon har pga människan. Hon ger uttryck över att människor tycks tro att de kan göra lite som de själva vill. Att vi anser oss stå över allt annat istället för att inse att vi alla är sammanlänkade i en enhet. Så när människor missbrukar naturens resurser, missbrukar vi också vår egen livsenergi. Varje gång det inträffar en sk naturkatastrof så är det Moder Jord som skälver ut sin förtvivlan över att människan inte tycks ha lärt sig någonting under alla tidsepoker.

Vidare säger hon att när människan slutade helt att följa naturens lagar och lyssna till er egen inre röst. Där och då kom ni vilse i er själva och vattnets väsen funderar vidare på om vi kommer att finna rätt spå igen. Istället menar hon fortsätter människor som de äger Jorden och då främst några få går i frontlinje för detta. Fast nu är det så att alla är lika delaktiga, eftersom ni andra godtar vad som sker av bekvämlighet. Hon fortsätter med att säga att om ni människor inte lär er någon gång av de misstag ni redan gjort, så kommer det att gå galet. Först och främst behöver ni förstå att Moder Jord är allas och ingens, så det går inte att sätta ett pris med äganderätt på ett område. Djuren har lika stor rätt att leva i trygghet som ni anser att ni har och så har alla vi elementandar också.

Det hon tycker är märkligt är att vi inte har en tanke på hur viktigt vattnet är för vår egen överlevnad. Att vi är burna i vattnet som omslutit oss med sin trygghet under fosterstadiet. Precis som vi tycks missa att vattnet är en del av oss i vår egen kropp. För vattenelementet är det märkligt att vi helt verkar har förträngt att utan vatten finns inget liv. Ja att det är likadant med skogarna och bergen mm, som är en del av samhörigheten på Moder Jord.  Lyssna till oss och vi kommer att ta er med på en resa till hur det en gång var, när ni och vi hade ett samarbete. Jag lovade henne att förmedla vidare vad hon berättat och det blänkte till i vattnet när hon svepte iväg och sen kom åter. Hennes energi hade förändrats en del och strömmade av något som påminde om förhoppning av att fler människor skulle börja lyssna. Att fler skulle förstå vart människan är på väg med att utnyttja naturen som om det inte finns en morgondag att ta ansvar för.

Tillbaka