Att vara någon annan

Andas vilande i frihetens medvetenhet fylld av acceptans.

Enbart vara nära i det kärleksfullt villkorslösa som ÄR...

I en oskuldsfull observation över det som sker vid fullständigt närvarande.

Nära sig själv i sin egen sanning utan att styra uppvaknandet.

Ge sig hän till den inre kraften för att finna sin egen vackra plats i livet.

Så i stillhetens meditativa tomhet nås insikten hur ens unika särprägling suddas ut.

Reflekterande över de roller som spelats för att andras föreställningar behagas.

Där tron på sig själv falnat i försök att vara på annat vis.

Bortom tro som döljande det ljus som finns där djupt inom vilsenhet.

Allteftersom pressen förstärks roller som tros vara bäst.

Förändrats och formats till något en i grunden är långt ifrån.

Sprungna ur valen att bli som någon annan.

Utformandet efter tankars förväntan följdes av kullerbyttor på sig själv.

Omedvetande fortsatt en krokig väg, som trampats i sökandet efter bekräftelsens sötma.

Sötman som gav beska droppars bittra eftersmak.

Låter nu så cirklar rubbas för att återknyta till den en innerst inne ÄR.

Samstämmighetens väg som sjunger av hjärtas röst är nog så svår med mången sidospår.

Faller ibland omedvetet tillbaks på invanda mönster av upptrampade stråk.

Känner själens förhoppning när ens sanna riktning åter infinner sig.

Låter det som döljer sig av unika ting där djup innanför blomstra i sin fulla kraft.