Fåglarnas konstfulla överlevnad

Tycker det är så fantastiskt med alla dessa fåglar som flyger fram och tillbaka från fågelbordet. Just det här att de tillhör olika kategorier och ser snarlika ut, men likväl visar de upp helt skilda beteende. Ja om vi ger oss tid att riktigt studera dem, kan vi lägga märke till att de skiljer sig en hel del från varandra utseendemässigt med. Troligen skulle vi också kunna urskilja vilken koltrast som är vem i dess drillande under vårkvällarna med.

Nu är jag mest tacksam över att ha fortsatt förse fåglarna med mat, med tanke på kylan och snön. Även om vi ser april som vårmånad, är mer nu det svårt för dem att hitta något på egen hand. Det är nu som flyttfåglarna kommit hit efter lång färd och behöver ny energi för att överleva. Under hösten när vi fyller fågelbordet med läckerheter, finns det oftast ännu kvar av sådant som de själva kan hitta och spisa.

Själv har jag den äran att "spisa" skaparkraft och livsglädje, tillsammans ihop med andra konstnärer. För inspirationen och kreativiteten är hög när det finns ärligt nära konst i alla dess former. Att dela skaparglädjen tillsammans med andra likasinnade, ger fin energi. Främst när träffen blandas med härliga skratt i en kravlöst avslappnande miljö. Ingen av oss är den andre sig likt i vad vi skapar, utan allt är utifrån vem vi själva är.

Genom att träffa andra på samma våglängd uppmuntras vår kreativa skapande och att ge sig hän i nya innovationer. Vi är alla så unika att ingen av oss bär på vårt eget specifika fingeravtryck. På samma vis är det med de avtryck vi gör i vår skaparanda av vad som kommer inifrån oss och ut i materian. Att var och en av oss tillåter oss att sväva ut i känslans tomhet, vars början finns där i skapandets vagga. I en kreativ process som får oss att nå mellanrummet i att vara här och ingenstans av flow.

När vi ser hur andra har modet att våga ge uttryck från sitt inre och följa impulserna från de ideer som framträder, blir det lättare att kliva ur den berömda boxen. Bara detta att tillåta sig vi att engagera varje sinne och ge utlopp för det för det som ger vila i vardagen är befriande. Samtidigt som gör något vi älskar att utföra och för någon deltagare kanske det t o m blir till vardaglig bearbetning. Har vid flera tillfällen erfarit hur allt från glädje, lycka, sorg och smärta tar sig ut i de alster som skapats och blir till lisa för själen.

Det fina i sammanhanget är att även besökare vid utställningen kan få sin egen unika upplevelse av olika känslor, medan de betraktar ett verk. Kanske inte det som konstnären själv förmedlat, utan alstret fångar andra vibrationer hos betraktaren. Däremot kanaliseras ett eget litet frö hos betraktaren, som möjligen ger vidare sina funderingar kring alstret. Något som finns i skapelsen och slagit an hos denne som på ett eller annat vis börjat gro. Kanske en inspiration till att själv vilja ge uttryck från sitt innersta helt kravlöst. Så på det viset skapas ett mervärde i tillvaron genom den återspegling som gives genom skaparen, betraktaren och alstret.