Fulländning

Årsväxlingars cykler återskapas i sina beståndsdelar.

I varje liten detalj skymtas symmetrins fullkomlighet, som knyta samman helheten i delarnas enkelhet.

Likt ett frammanande av enhetens element i att formge en spegling av livets alla skeden.

Där det som kan tyckas som vintermörkrets inträde av stagnation, blir till pauser i tystnadens kontemplation under återhämtningens vila.

Emedan något svagt förnims i sin tilltagande resonans av manifestation.

Varefter tillitsfullt låta frön gro i vårlig transformation, för att uppnå somrig blomstring.

En transcendens av utveckling från jorden gro, strävande sträcka sig grönskande upp mot himlen blå.

Långt bort från tiders begränsningar, mot det som allting ÄR i oändlighetens fullständighet.

Tillåts det tunga tröga släppa sitt tag och ge vika och låta kraften åter flöda.

Växande utvecklas i samspel med det minimala minsta och digra stora.

Likväl bära med sig vad som synes oansenligt, för att på så vis lyfta fram det som är av vikt.

För att vara just här i denna stund, som är nu i livscyklers pulserande ande.

Det som ej kan fångas, men likväl bevaras djupt intill pånyttfödelsens bördiga landskap.

Bortom det som varit och lämnats kvar, inför förberedelsen av återuppståndelsen från dvalans förgänglighet.

Ett återgivandets fragment av en komplett fulländning, strax innan höstglödens skördetid.

Vars fägring förbereder inför en jämning mellan det som givit liv, nu förbereds till återgångens rekreation.

Växlingar genom året skeden av fulländningens stabila kontinuitet.