Klokskapens kontakt

Naturens skönhet möter mig med snö så pudervit.

Luften är hög och klar, utan en enda pust av vind.

Kylan nyper så tag och färgar rosor på min kind.

Kan enbart vara glad över en ny givande dag.

Småfåglar flyger omkring i livligt samspråk, bland trädtoppars kala grenar.

Följer så ett spår från en rävs nattliga sökande under buskar och stenar.

Hör hur rådjur långsamt går genom skogen någonstans, med helt avslappnad svans.

Ler inombords av allt det fina naturen ger.

Står helt stilla och tar in stunden som är, just nu och här.

Släpper tankars brus för att bli ett med naturens atmosfär.

Slappnar av och går ner i varv, låter tomheten träda fram.

Bortom frusna lövs knäppande vid trädens rot och stam.

Hör så hur träd och buskar samtalar lågmält med varandra.

Lyssnar till deras omsorger om platsen och de som på Gaia vandrar.

Visdomen från ursprungets källa, blir än mer aktuella.

Deras ord, ljuder genom vinden och vattnet till berg och åkerjord.

Svagt viskande sorl blir nu tydligt, men ändå något mer.

Förnimmer lätta försiktiga steg, även om jag ännu inga avtryck ser.

Känns som någon så kärleksfull mot mig gå.

Undrar om det är en eller två.

Skymtar strax en liten siluett, så jag hörde visst rätt.

Tissel och tassel blir tydligt att sällskapet blir fler och fler.

Något glimmar till på en sten och se där vänner mot mig ler.

Hjärtat fylls av tacksamhet, över denna vänliga aktivitet.

En kontakt så när och fjär, men likväl är det just nu och här.

När tiden blir till intethet, framträder livets kärna av vishet.

En vishet av det vi innerst bär på och vet.

Tack för klokskapens vilja till kontakt, för att åter gå hem i min egen takt.