Konst(-när-l-)igt
Nu är alla tavlor hängda o keramiken placerad inför kommande begivenhet. Kan inte förnekas att dessa möten, blir till en inspirationskälla för skaparkraften. Just detta att skapa intuitivt från sitt innersta medför att prestationskraven släpper. Enbart låta känsla styra de impulser som kommer för att ge yttryck för den. Helt kravlöst, utan några förväntningar på att alstret ska bli på ett specifikt vis. Istället följa med i flödet från dess nollpunkt ut till en fullbordan. Vars resa följer i olika moment, där varje beståndsdel blir till en helhet vart efter processen fortgår. Ett skeende som leder till den inkludering av varje del som är lika viktig för att skapa en helhet.
Såsom den enhet vi alla ingår i, där alla delar behövs på ett eller annat vis. Inte minst visar det på hur ett alster når sin slutdestination av fullbordan. För att ett alster ska kunna framträda, behövs det någon som tillverkar materialet av något så det går att skapa ett alster. För utan det grundmaterial som ingår i skapelseprocessen blir det som sagt inget alster. Därefter har vi de som på ett eller annat vis förmedlar materialet vidare till konstnären. Konstnären själv ger av sin energi till att framställa vad som givit inspiration eller impuls till skapandet. När väl alstret är i sin slutfas och visas för allmänheten, tar nästa process vid med att alstret hamnar i någons hem. Vilket gör att cirkeln sluts av de olika delmål som ingår i processen från dess början till fullbordan. Sen inte att förglömma hur var och en av oss upplever och tolkar de alster som ställs ut. Varje betraktare uppfattar ett alster ur sitt perspektiv och kanske inte ser det som konstnären önskar förmedla. Det är helt i sin ordning då ingen är den andre sig lik precis som ett skapande konstverk är sin egen unikhet.