Lördags tankar

Vilken underbar lördag! Solen vågade titta fram igen och skrattade sitt glittrande fnitter ihop med barnbarnens upptäckariver. Att efter detta få umgås med härliga vänner, medan solens strålar sakta glider vidare var pricken över I:et. En dag som varit fylld av både härlig aktivitet och skön lathet. Där alla och en var har tankat energi utifrån sig själva och i gemenskapen. Ännu en fin dag att plocka fram ur minnet under regniga dagar. Ty att bevara fina minnen är en glädjefylld rikedom.

Fina minnen blir på något vis lite heliga, som ger en varm känsla i hela kroppen. Minnen där nostalgin ger plats åt upprymdhet, skratt, samt även kan inbegripa sorgsamhet och gråt. En stund av eftertanke i att se det vackra som gives från dem vi har i vår närhet. Att känna tacksamhet över de små tingen, såväl som de stora. Njuta av det som livet erbjuder av glädje, omtänksamhet och kärlek. Genom en inställning av att ge av sig själv/ sin tid till nära och kära får vi mycket tillbaks. Framförallt förmedlas goda energier som i sin tur gör att vi i större utsträckning möter eller upplever välvilja tillbaka.

Ibland kan ett leende eller ett vänligt ord till en främling lyfta både vår egen och dennes dag. Hur det än är har vi ingen vetskap om vad den vi möter bär med sig. De kan må mycket dåligt av hur de upplever och hanterar sina livserfarenheter. Ingen har rätt att bedöma den inställning de har till allt och alla, eller tolkar sin verklighet. Om de mår mycket dåligt eller har något problem och kan detta visa sig i en mask av aggressivt beteende. Vilket i sig inte är ok att lägga över på någon annan heller och på något vis orsaka någon form av skada. För både deras egen skull och andras är det av vikt att det inte leder till destruktivt agerande mot sig själv eller mot andra.

Hur förhåller vi oss själva i en situation där någon har ett aggressivt beteende? Vågar vi då se bortom skalet och upprätthålla en trygg vänlig attityd, oavsett om det är en familjemedlem, vän eller främling? Vara helt och hållet i neutral i känslor och tankar, samt vara flexibla i agerandet. Bära med oss att vår inställning och attityd kan påverka personens möjligheter till förändring. Visst det kan vara någon vi aldrig möter igen, men denne kan bära med sig hur vi bemötte honom/henne. Möjligen att det leder till att personen själv gör ett val att börja arbeta på sitt beteende, men det är upp till den andre att göra sitt val. Det val vi själva kan göra är att försöka förhålla oss neutrala, utan att för den skull ge avkall på vår egen integritet.

Istället försöka ha förståelse för att det finns en bakomliggande orsak som inte nödvändigtvis har med en själv att göra. Samtidigt vara saklig och lugn, med fokus på andningen för att undvika att bli provocerad. Inte alltid så lätt, då vi instinktivt går i försvarsposition för att skydda oss mot den andres agerande. Sen kan vi omvänt granska oss själva för att försöka bli medveten om hur vi agera i olika situationer eller utifrån vilken sinnesstämning vi är i. Så genom att försöka ha förståelse för oss själva i situationen och även den andre, kan vi lättare hantera vad som sker. För när vi försöker har överseende med någons beteende medför det att vi inte tar med oss den energi som utlöst vid händelsen eller av person. Likaså blir det lättare för oss att kapa de band som vävs samman mellan oss och den andre eller till händelseförloppet. Då kan vi mer medvetet arbeta på att inte bära på de negativa känslor som skapats härigenom. På så vis lättare komma ifrån likartade upprepande i vårt livsmönster, när vi är mer uppmärksamma på vad som triggar känslor och tankar.

Vi har alla våra egna förväntningar på hur livet ska vara beroende på den tolkning vi har av verkligheten eller vår livssituation. Var och en av oss bär på sin speciella ryggsäck fylld av både fina och svåra erfarenheter. Får de upplevelser och erfarenheter vi genomgått ta energi, kommer vi att dra till oss liknande livsmönster. Om de negativa minnen knackar på, bör vi arbeta oss igenom dem på ett konstruktivt sätt. Det är så lätt att hamna i skeenden som vi ser som mindre positivt. Att älta gamla oförrätter kan skada än mer, än vad själva händelsen utgjorde. När vi börjar acceptera att vi aldrig kan backa bandet och försöka förändra den situation som uppstod, påbörjas en förlåtelseprocess. Även om umgänget med personen är avslutat, går det att arbeta med att förändra sina känslor och tankar. Valet är helt och hållet vårt eget och framförallt krävs ett medvetet arbete som ibland kan kännas som att åka berg och dalbana.

Likväl är det en kärleksfull process till oss själva i att besluta om att släppa det som ej kan göras ogjort eller som hela tiden sargar oss. Kärleken till oss själva visar sig än mer, när vi inte låter tiden gå i en anda av ilska, bitterhet eller ens bära på ovänskap. När vi medvetet bearbetar det som vi själva fortsätter skada oss med, får vi en större tillit till livet. Istället börjar vi vara mer närvarande och få en annan styrka inom oss. Vi börjar se vikten att t o m själva också säga ordet förlåt där vi innerligt menar det om så behövs, för den andres och ens eget välbefinnande. Såsom vi själva försöker förlåta någon för vår egen skull med att få frid inom oss. Framförallt infinner sig en fin känsla av befrielse när vi tar beslutet att släppa taget om det som inte "gynnar" oss längre. Om inget annat så för att kunna gå vidare i livet med ett lättare sinnelag.

Visst kan det vara/är svårt att hantera och leva med eller ens acceptera att någon utsatt en för en mycket smärtsam handling. Helst om den person som är föremålet för den smärta vi bär på finns i en närmre relation. Att då möta personen blir till enständig påminnelse av vad som hänt eller att på något vis fortsatt utsatt för personens agerande. Då är det viktigt att ha i åtanke att förlåtelse inte handlar om att tolerera en viss handling som vi utsatts för. Inte heller att det som hände på något vis skulle vara något vi tycker är ok, varken då eller nu efteråt. Det är ingen ursäkt för att den andre ska må bättre eller slippa "lindrigt undan". Framförallt handlar det inte om att vi tar på oss ansvaret för dennes agerande mot oss.

Förlåtelseprocessen innebär inte heller att lägga locket på och glömma, utan mer att läkas från smärtan. Istället handlar det om en process i att försöka försonas med sig själv och må bättre. I samma veva lägga ansvaret av det som hände hos den som är ansvarig. Är det väldigt svåra upplevelser kan det ta emot att förlåta fullt ut, även om vi vet att vi skulle må bättre av det. Steget dit kan vara att börja sitt arbete med att försonas med det som vi själva inte hade makten att förhindra. Därefter kunna ha förståelse för sig själv i situationen, för att släppa än mer på negativ energiband. Kanske det går att finna någon form av personlig utveckling i en positiv riktning i den resa som görs efter vad som hänt. Vilket i sin tur kan styrkan användas till att ha någon form av överseende med den som utsatt oss för smärta.

På så vis kan vi ta tillbaka den energi som vi omedvetet tillför till den andre, genom att tillåta dennes handling fortsätta smärta oss. Vi frigör oss helt enkelt från de energiband som byggts upp genom handlingen och som vi själva upprätthåller. Hur märkligt det än tycks vara är det fullt rimligt att vi gör så på ett omedvetet plan. Vilket leder till att energin sipprar ut och medför att vi fortsätter vara sammanlänkade, tills vi har bearbetat och försonats med det som hänt. Om inget annat kunna förlåta sig själv i det som skedde, är en början på resten av livet. Livet är en gåva som ska vårdas med kärleksfulla tankar och handlingar. Så försök se det vackra och ta hand om livet som är just nu. Kom ihåg att det är en gåva till en själv att inte fortsätta åsamka sig själv skada, genom att upprätthålla vad någon annan orsakat.