Luciatraditionen

En annorlunda luciadag för många är i antågan nu när lussevakan strax ger plats åt gryningsljuset. Inga små som så stolt få lysa upp med ljus och sjunga in glädjen. Ej heller någon som i kyrkor skrida stämningsfullt fram med ljus i hår och skingrar mörkret. Dagen idag låter ej någon samlas i gemenskapens trivsamma samvaro. Något som för en stund kunde ge glömska åt det som gör dagen lite dov. Önskan att få samlas kring levande ljusens höjande andan, när "portarna" mot det okända står på glänt.

Med ljusets klara sken försöka jaga bort det ovälkomna som likt skuggans silhuett endast anas i mörkrets spår. Det som så tydligt finns där, men få riktigt förstår vad det handlar om. Framförallt är det få som har modet att nämna "det" som vid husknutens skuggor är i görningen. Emellertid i stillhet vara i sitt hem, under årets mörkaste natt. Det som får oron att dörrar stängas av rädslan för vad som en annars kan möta där utanför.

Uthärda denna långa kulna natt som passagen mellan mörker och ljus öppnar upp. Få lov att bära på hoppet att få fira ljusets återkomst. Såsom ljuset högtids hölls under mången tid i ett äldre Norden och fortgått allt sedan dess. Ty än är lucias natt som djupast likt vid den julianska kalenders tideräkning, då när vintersolståndet inföll denna dag. Där vid den tiden då fornseders hedrande av kvinnan, en gudinna, begav sig.

Ljusfesten vars början långt tillbaka är av firandet hedra att solen åter börjar skymtas. Med kvinnliga väsens fackeltåg, lockande tillbaka ljuset så solen finner sin väg ut ur mörkret. Blickande upp mot Friggs stjärnbelysta himlavalv i sitt sökande, medan Urmoderns natur ännu ärades. Då när Lussibrud kläddes i vitaste klädnad och bar bälte i rödaste färg, vars like var hennes egen fruktbarhetscykel.

"Mödranatten" som lät solens dotter återfödas och Freja erbjöd beskydd vid klivet mot nya årets ljusare tid. En övergång från det gamla till nytt så kritisk, likt passagen mellan livet och döden. En växling som för med sig återfödelsen som bär följe med gudinnelika skyddsväsen, när nattmörkrets skynke blir silkestunt. En ljusbärarinna vars gloria celebrerade det klara sanna ljuset som sprider sin kärleksfulla värme.

Kanske redan då vid den tiden kan vi skönja en bakgrund till motandet av mörkret för ljusets uppvaknande. Ett bejakande och hedrande av urmoderns kraft av att ge själva livet sitt ljus, så som var och en bär sitt eget inre ljus. Då i forna Norden där ännu Modersgudinnans natur var ett i den önskan om gemenskapens tillhörighet. I vetskapen om hur mörkret kan hålla sig med växlande skepnader för att snärja och bedra söktes trygghet vid ljusets spridning. Samtidigt tog Oden sin lov kring gårdar och stugor, i att skydda och bevaka.

Sedermera en tillblivelse av skilda utsagor om Lucias härkomst och skapelse. Möjligen en underfundig intentions styrning mot andra mål. Spörsmål uppdykande medförde indelning kring vad som tycktes hos Lucia vara av ondo eller godo. För någon Lucia bar på samröre med Lucifer och därmed en mer utmålades i mer ogynnsamma ordalag. Däremot för andra utsågs hon som vänlighetens gudinna som ville alla väl.

Under denna natt då krafter utan dess like vandrande fritt på Jorden, men annars svåra är att skådas. Förde med sig oron och rädslan för väsen som finnes i andra världar. En magiskt övernaturlig natt, då döda själar svepte omkring under "lussefärden. Djuren kunde ta till orda och mången av naturens väsen sågs allteftersom olycksbådande illvilliga. Tron på intrång av "Lussegubben" eller "Lucifers brud" lät ingen sova, då vikten att bevaka att inget "otyg" tog sig in. Likväl stod dörrar olåsta för Lussi var en välkommen gäst med sin gloria av ljus.

Så var Lucia säkerligen en önskad gäst då en gång när hon allra första gången vandrade med sin ljuskrona för att sprida värme. Under den tid då firandet av ljusets återkomst fick mörkret att skingras, genom glädjen som fylldes i hjärtat. En Lucia som allt sedan dess fyllt upp med stämningsfull känsla av hopp. Under en period när det vände efter att den farliga passagen i en lättnad var över. Då när solens strålande sken motade bort mörkret, som ej längre hade sin makt och kontroll över tillvaron.

Visst har mycket glömts av hur firandet en gång gick till med sitt ursprunglig orsak att hedra ljuset återkomst. Mången gång har Lucias persona förändrats och lussefirandet likaså, men trots allt är dagen idag lika aktuell som då. När tillvarons moln trycker på och gör dygnet ensamt mörkt och kulet, finns önskan om gemenskapen och ljusets skingrande av orons rädslor.