Moder Jord

Funderingar kring på hur långt ifrån eller nära naturen vi människor varit och är idag, gav inspiration att skapa Moder Jord från ett annat perspektiv. Min skulptur av Moder Jord handlar även om vilken position vi har i vårt eget liv. Såsom vilken rytm som finns i vardagen, samt den kontakt vi har med vår inre källa. All den kunskap som bär på inom oss och handlar om vem vi ÄR i vårt eget ursprung. Som i sig kan kopplas till de där kraftfulla orden "JAG ÄR" och vad vi sen sätter därefter skapar vår verklighet, samt den bild vi har av oss själva.

Samtidigt är vi en del av Moder Jords energifält, vars visdom bär på ett ursprung långt bortom varandet. En kunskap som grundar sig i allt som funnits och ännu finns. Moder Jord som vi en gång levde nära i insikter om hennes kraft av att kärleksfullt ge. Vi var då även medvetna om hennes makt att återta, genom de cykler som är invävt i henne. En kunskap som mångt och mycket gått förlorad, men som varje gravid kvinna likväl kommer närmre. Den pulserar då genom varje cell i kroppen, som en påminnelse av samverkan med allt. Länken mellan oss själva och naturen är då så tydlig om vi öppnar upp för den vi ÄR.

Den länk som är sammanvävd i anslutning till vårt hjärta och precis under vårt bröst i ren villkorslös kärlek. Där vi ännu på djupet vet vem vi är och vad vi är ämnade för. Med en kunskap om oss själva, innan vi skapas till att bli något utanför oss själva. I det som medför att vi avskärmar oss från naturen och vår sammanlänkning med den, då vi inte är kvar i vår kärna. All rädsla och kontrollbehov för med sig att vi tappar vårt ljus och i en total närvaro. Istället följer vi de riktlinjer som andra sätter upp för att vi tror de vet bäst och vi glömmer helt bort vem vi ÄR.

Vi har också glömt bort vem som bär oss och ger av sin näring, under vår livstid. Istället tog vi en gång för längesen ett sidosprång ut från Moder Jords väv, för att endast nysta upp trådar utan början eller slut. Vi kom till Jorden för att förvalta den och hade vi levt utifrån de föreskrifter som då togs hade vi ännu levt i enlighet med dessa. Då hade vi varit goda förvaltare av Moder Jord och så även för vårt eget välbefinnande på en högre utvecklad nivå. Vi hade burit på insikten om att på samma vis som vi behandlar Moder Jord, kommer hon att återgälda vårt handlande.

Precis som vi har en önskan om att vårda våra små på allra bästa kärleksfulla vis, bör vi göra mot Jorden. För vi vet att så vi som föräldrar mår, påverkas våra barn av det. På liknande vis påverkas vi av hur Jorden mår. När den balans som engång rådde blir rubbad, blir så även det läge som balanserar harmoni. Varje del och liv har sin egen riktning och position i att bevara en jämvikt, men när detta ej upprätthålls lider stort som smått. Likväl har vi sprungit ifrån oss själva och med skygglappar missat det väsentligaste, trots alla signaler som givits oss. Vi ser inte längre vördnad på att Moder Jord finns där för oss eller allt det hon ger.

Precis som modern ger av sig själv och sin tid till sitt lilla barn, ger Moder Jord av sig själv till oss. Allt som finns där helt naturligt är en gåva, men vi har svårt att på djupet förstå vad hon ger åt oss. Istället ignorera vi varje tecken och istället kräver eller tar mer, likt ett barn som inte lärt sig var gränsen är. Redan tidigt kommer vi bort från vår egen sanning och lär oss tro på vad andra säger är sanningen. Som barn tror vi att vuxna vet bäst om vad som är rätt för oss och vem vi är. Så trots att vi bär på ursprungets visdom inom oss och vi vet vad vi kommit till Jorden för att göra, tappar vi bort oss själva. Andra bestämmer vad vi ska tolka som sanning i vad just de uppfattar som sin sanning som de själva kanske fått ärva.

Emellertid vet vi långt där inom oss vem vi är om vi tillåter oss att nyfiket utforska för att finna svaren inom oss. I en tid där andlig eftertanke kan vi lära känna oss själva på nytt. Ställa de frågor som öppnar upp för svaren som kommer till oss direkt, med att utforska på djupet den inre visdom som glimmar av ljus. Med den innerliga värme som alstras från vårt varande, möta det barn som vi en gång var för att uppnå de lagar som är naturliga. Vara i det trygga självklara som följer i att bli de lagar som bär frukt i att nå den sakrala ålderns mognad. Innan dess vända sig inåt och dra tillbaka vår energi, för att inte förspilla kraften utanför, medan de naturliga lagarna åter inövas.

Rikta uppmärksamheten in mot dig själv, bortom vår fysiska varelse mot i att veta vem vi är. Veta vad som bör vetas och göra de val när så sanningen framträder bortom illusionen. I sin tur vidarebefordra kunskapen till de som lyssnar och själva vill vara i sanning för att ta vara på Moder Jord. De som har förståelsen och en önskar ta till sig visdomens läror, som vidarebefordrar vår sanna frekvens. Där och då som vi uppnår ett universellt sinne där själens och andens längtan av att vara ett med vårt fysiska jag. I det ögonblick som frekvensen vibrerar inom oss och utåt, sker en fullbordan i att möta Moder Jords essens. Med ursprungets visa blick ser vi vad vi annars blundar för och med urmoderns hörsel, lyssna till det som vi trott har tystnat. Insiktsfull endast tala för att förmedla, i en anda av den plats där vi känner vördnad. För Moder Jord och för allt levande, men så även för oss själva. Ty vi är alla sammanvävda med urmodern och varje val eller beslut påverkar allt och alla. Så vandra på Jorden i att vårda såsom modern bär barnet under sitt hjärta och ger av livet självt.