Förgrenad konstverk

Morgonmagi när tysthetens vilsamma stämma, ger ro till kontemplativ promenad. Tar riktning mot där omtanken finns närvarande. Där jag välkomnas och känner mig hemmahörande tillfreds. Att ta in omgivningen i att gå medvetet långsamt och känna in varje steg. Hur jordens vibrationer fortplantar sig genom fötter och vidare upp genom hela mig. Varva ner och slappna av totalt. Uppfatta hur själen slår an en välmående strof, medan sinnena jordar sig. Skogsbada och renas genom all energigivande frekvenser som varje del av naturen sänder ut. Öppna upp hjärtats innersta för frihetens enkla av delaktighet där allt är i samklang. 

Lägga märke till andningens flöde genom kroppen och bli medveten om vad som finns omkring mig. Känna glädjen över att i livet finnas till och ta del av allt det fina som skapas. Hur kylans fuktiga dimslöjor får allt att stanna av och föra med sig något andlöst vördnadsfullt. Som att gå in i en portal som ger naturen en annan skepnad där allt är möjligt. Där naturen bildar vackra konstverk ur allt och ingenting. Upptäcker fina små platser som flödar av kreativ livsenergi under vinterdvalan. Beundra hur fukten blir till ett komplement för de skapelser, som bildas ur livets flit. I de kreationer som under nattlig stund, fylldes av skimrande iskristaller.

Tar in den glädjen naturen har av att finnas till och allt det vackra som erbjuds. Samtidigt som en aning om att ej vara ensam, mig når. I stillheten hörs hur något djur systematiskt söker föda en bit bort. Dess försiktigt rörelser bildar puls av avvaktande takt och ger vilsam frid. En puls som återspeglar den period av vila för många av naturens invånare. Möjligen en tid som kan te sig tuff, men ändock blir till återhämtning inför vårens strapatser. Följsamt anpassas efter de växlingar och skiften som ständigt gives och sker.  I de rörelse av föränderlighet där skapandet intar sin plats i varje livs dagar.  

 Glädjen av att få vara nära i upplevelsen fyller hjärtat med tillförsikt, men även med en önskan om att människor når insikten om sitt ansvar i att bevara....