Nyårsreflektioner

Under dagens meditation kom en stark obehagskänslan rakt igenom kropp och sinne. Den var så stark av att något svårt kommer att ske, som vi aldrig någonsin tidigare varit med om historiskt sett. Visst har vi genomlidit både svåra naturkatastrofer, katastrofala pandemier, krig och konflikter mm historiskt sett.

Någon gång i historien har allt från att föröka kontrollera och stävja människor pågått, för att de skulle följa i en viss riktning. Vid vissa tidsepokrar har det även förekommit utplåning av människor som av någon orsak inte ansetts "rätt". Misstänksamhet, splittring, angiveri och rädslor har följt i dessa spår, vilket byggts upp av de som haft sitt syfte och mål i skeendena.

Idag kan vi blicka tillbaka på historiska "maktmedelsstrategier" och dess svåra inverkan på allt från människor till djur och natur. Vi kanske även ifrågasätter hur och varför något av detta svåra fått ske. Inte sällan förfasar oss över vad som då hänt och kanske funderar vi på att det fick fortgå i den utsträckning det gjorde. Inte sällan har vi funderat på hur människor kunnat manipulerats till att ex att tro blint på det som "matas" ut till dem.

Listan kan göras lång på hur människan utan hämningar deltagit med, eller sett till att på något vis orsaka andra skada. Vilket leder tillbaka till den framtidsvision som kom till mig under meditationen idag. En vision som gick rakt emot alla de förhoppningar om ett helt fantastiskt 2020, som många nu har. Där andligheten av villkorslös kärleksanda nu ska få ta plats av att skapa en ökad gemenskap. Där Egot allt eftersom nu får överlämna sin plats för hjärtats ödmjuka sanning och varje individ blir medveten om sin egen fantastiska suveränitet.

Känner att förändringens vindar har varit på gång länge nu till att skapa en skönhetens framtid. Främst för att Moder Jord stiger i sin frekvens, men också för att mänskligheten öppnar upp för en djupare andlighet i sin kontakt med Universum. Samtidigt har jag under en längre tid hört orden "det som komma ska ske kommer så att ske".....Vad de orden betyder har jag ännu inte klurat ut, men om de är kopplade till visionen, bådar det inte gott. För under den fick jag till mig hur människors liv förvandlas från en trivsam tillvaro till ren skräck och rädsla. Människor som håller av varandra kommer från varandra och splittras pga något som stora högtalare basunerade ut.

Ett mörker sköljer över världen med hjälp av något/några illasinnade eller en kombination av både ock.. Förstod inte riktigt hela sambandet, men att det skapade rädsla och lydnad var tydlig. Det var som att människorna efter hand förlorade sin egen vilja och tron på sin egen förmåga att lysa upp sin tillvaro... ja som om de förlorade hela sin andliga "jag"... eller inte fick lov att ha kontakt med sitt "högre medvetande" eller söka en alternativ väg av välmående och personlig/andlig utveckling..

Efter en stund förändrades visionen till att människor och djur trängs in i trånga mörka utrymmen, där väggarna dröp av fukta. Många var de som tycktes sjuka på något vis, med svår hosta och smärtsamt att andas. Så hålögda och desorienterade i sitt sinne, som om de helt och hållet tappat tron på sina liv. Hela visionen kändes tung och så fylld av sorg...

Kanske också de som föste in människorna och djuren bidrog till denna känsla, då de påminde om "mörkrets illasinnade", förklädda till "ljusets vänlighet". I deras följe fanns bla de som bar någon form av vapen riktade mot de oskyldiga, som trott på det som basunerats ut. Barnagråt och mödrars förtvivlade snyftningar därinne ljöd, när nålliknande föremål riktades mot deras bara kroppar. Männen som tystnat i sin egen vanmakt över att inte kunna skydda dem de höll av, var lika svår att ta in.

Plötsligt lämnar de "mörka" utrymmet och de stora tunga portarna slåss igen bakom dem. Därinnanför hörs ångestskriken från alla de som "lydigt" följt det som de trodde på var sant. Så tystnar plötsligt alla ljud och byts ut mot svåra naturkatastrofer istället. Eldar härjar i skogarna och vulkaner sprutar ut sin aska, medan haven kastar upp sina höga vågor över land. Människor och djur springer i panik för att undkomma Jordens skälvande skakningar som tycks vilja svälja allt ner i sitt innandöme.

Att komma tillbaks från denna meditation var svårare än något annat, pga vad som framkom. En vision som inte vill lämna mig därhän, utan fortsätter följa med under hela denna sista dag av 2019. Får en stark känsla av att vilja stanna tiden och backa bandet, som har rusat på alldeles för fort. Vill på något vis skrika ut, att vi inte kan fortsätta i samma utvecklingstakt med att förstöra Moder Jord. Att vi behöver komma närmre oss själva och vår egen inre kunskap som vi alla bär på. Inte vända blicken från oss själva genom att bli helt förblindade av all teknik som "serveras" oss och gör oss till viss del världsfrånvändande.

För hur det än är, så är naturen en del av oss själva och så även är vi alla sammanlänkade med varandra. Vi har förmågan att hjälpa och stötta oss själva och andra genom kärleksfullt bemötande. Vi har ett ursprung där vi genom vår egen förmåga att läka oss själva, när vi börjar tro på oss själva igen. När vi börjar lyssna inåt hittar vi tillbaks till den fantastiska skapelse vi är och därmed våra unika förmågor. Istället tycks vi söka det yttre som är så "avtrubbande" att vi förlorar oss själva och vår egen fria vilja....Så ikväll vid tolvslaget blir min önskan att det nya året och de kommande, leder till en ljus kärleksfull värld för alla och envar.