Nymåne

Ny måne, ny fas o början åter skördas,

när vi släpper taget om det gamla med att hälsa ljuset åter.
I ett farväl vi ser det uttjänta lämnas kvar i dåtid
inför en rening från det som varit, då vi i tacksamhet når nya mål.
Skänker oss rörelsen som för oss framåt, in i det nya
för att så ödmjukhetens frö.

Nymånen, en tid att bara vara i stilla reflektion,
när ljusets låga tänds i ett välkomnande av pånyttfödelsens grönska.
Månen glidflyger högt i skyn,
bejakande sin frihet att svepa över vattnets spegelblanka yta.

Tryggt från det som döljs i mörkret, vi i lågans sken gläds i hjärtat
åt samspelet i naturens helande kraft.
Vårluften fylls av friska dofter när skymning möter gryning,
skapande en vilsam harmonisk balans åt ljus och mörker.

I en villighet att öppna hjärtat så ljuset släpps in lysande klart. Utan rädsla för sårade känslor av livet självt. Från de hinder som oförutsägbart låter oss snubbla till. Ty intet träder ut ur mörkret förrän vi ljusets gryning släpper in