Raven

En underbar upplevelse av nära kontakt med corvus corax´s klokskap. Ja, trots att korpen i en del fall tilldelats ett dåligt rykte, finns även positiva associationer. Kanske det funnits en rädsla som bottnar i att den är uppfinningsrik med stor problemlösningsförmåga. Samtidigt som de lever i livslångt parförhållande, har de i stort sett alltid samexisterar med människan. Troligen har de lika länge förekommit i religioner och mytologier, där de vördats som högre uppsatta väsen relaterade till död. Korpen har både varit/är väldigt mytomspunnen och kraftfull symbol som kan härröras från bl a dess färg och säregna läten.

Helt beroende på kultur och religion har de blivit en symbol för sol och visdom eller för ondska och olycka. Ser vi till vad den stått/står för beroende på vilken betydelse den ha för ett folkslag, finns en komplexitet av djuppsykologi. Korpen betecknar därav olika profetior som å ena sida står den nära det mörka och onda, men samtidigt för det ljus och positiva. Mycket beror på om vi kan förhålla oss till korpen på ett medvetet fokuserat vis. Själv känner jag ödmjuk tillförsikt i att höra deras "småpratande" med varandra, när de flyger i närheten av vårt hem och skogen strax intill. Så för mig är korpen mer som den som skimrande svävar stolt i en kombination av intuition och intelligens. Den glänsande nattsvarta, som har förmågan att bringa ljusnandet i mörker.

En urkraft av svärtande råmaterial vars riktning av en skimrande förvandlingsprocess mot de vises sten. Därigenom skymtas det som för oss själva vill gömma, trots att det kan sarga och skada. Såsom att ha modet att se sina skuggsidor och "rensa ut" det som tynger för att göra plats åt något nytt i livet, eller kanske bara må bättre. Symbolen för skapelse och livets cykler av födelse-liv-död, likt en trygg följeslagare i att utvecklas från omedveten till medveten. Även uppmanar till att vara lite vaksamt beaktande över vad en ger sig in i och fundera på de konsekvenser som kan följa i ens agerande.

Korpen är en del av vår egen historik vad gäller nordisk mytologi, där våra förfäder såg det som en stor ära i att se Odens korpar flyga över dem. Hugin dvs "Hugen/Hågen" som betyder tanken eller att vara hågad, samt Munin som betyder Minnet eller den som bryr sig. Hugin gestaltar förnuftet och modet, medan Munin gestaltar intuitionen och uppmärksamhet som en komplettering av varandra. En komplettering av balans via tanken, förnuftet och intuitionen, för en gynnsam medveten med tillträde till universums visdom. Odens korpar sändes ut varje morgon för att samla in information, men en dag försvann Munin och separerades från Hugin.

Intuition och tanke delades mellan könen, där kvinnan mer använde sig av högra intuitiva hjärnhalvan och mannen den vänstra logiskt tänkande halvan. En tydlig indikation på hur separationen har fått olika konsekvenser för oss människor med att förlora kunskapen och kontakten med universum. Kanske är det dags att ta till oss om korpars samspel av vördnad och jämbördighet. Att se vad som är och det som är på gång och blicka tillbaks på Nordamerikanska urbefolkningens mytologi om korpen. Hur korpen flög genom mörkret och tog upp "råvaror" från sin säck för att skapa land, hav, berg, växtlighet och djur. Efter en stunds vila på en klippa såg korpen ut över den fridfulla värld som skapats. Innan korpen lyfte för att flyga vidare, såg denne ner i sin säck och upptäckte en sista "vara". Korpen tog upp "varan" för att låta människan vandra på jorden...

Så att erbjudas denna närkontakt och förtroligt samtal är lite speciellt. Efter en stund möts korpen upp och får sällskap när den flyger iväg. Cirkulerande i fullständig symmetri rakt ovanför platsen där bilen står. Beundrar andaktsfullt hur de kommunicerar med varandra i både läte och rörelser. De flyger en bit ifrån, för att åter komma tillbaka rakt över igen. Dyker så rakt ner en bit längre fram, för att snabbt lyfta graciöst strax innan marken. Under konstfull uppvisning fortsätter deras gemytliga samtal, även när de snurrar runt och svävar på rygg en bit. Snart flyger en iväg mot andra mål och ropar till sin vän som också försvinner bort. På den egna hemresan går tankarna gång på gång till dessa sägenomspunna varelser och den mystik som omgivits dem.