Sagolik Stämning

Förunderligt att vara nära i sig själv o i gemenskap kunna känna in denna sagolika stämning på min egen speciella plats. Njuter av att ta in de vackra upplevelser som är en del av själva livet. Genom varje sinne och i hela kroppen känna in en total närvaro.

Uppfylls av en kraftfull sträng av andlighet genom den samhörighet som väcks inom mig av att var i naturens rikedom. Skapelse av skönhet, där orörd natur ännu går att återfinnas med. Få glädjen i att knyta an till hur skogen förmedlar en nästintill sakral ton.

Grönskans skiftande nyanser förstärks rödbruna färgkombinationer och en höstlig karghet. Ett behagligt dagsljus som förstärker känslan av trygghet i att vara omgiven av mossbeklädda stenar och växtlighet.

En resa genom magins värld fylld av liv som både finns i det fördolda och det som är mer påtagligt. Ja helt enkelt upptäcka livet som finns där överallt omkring, där varje liten del har stor inverkan på oss. Så när vi tillåter hjärna vila genom att vara naturens energi gives möjlighet till återhämtning.

Kroppen som långsamt slappnar av i en behagfull miljö, långt ifrån all stress. När själen blir ett med skogens alla sinnesintryck. Likt katten släppa allt vad tid innebär och lägga fokus på hur kroppen tar in varje stämning och känsla.

Hur svårt det än är ta varje steg medvetet mjukt och försiktigt i samklang med skogens atmosfär. Vars stämning får andningen att sakteligen landar i en behagfull rytm. Låta varje intryck uppfylla själen, som allt eftersom går ner i varv under stillsam meditativ gång.

Sitta helt still och göra ingenting medan allt stress rinner ner i jorden. Registrera hur pulsen varvar ner och kroppen slappnar av allt mer. Tankarna kring vardagens stimuli svävar bort när allt blir långsammare och sinnena tar in nya intryck.

Sluter ögonen för att tydligare lägga märke till de dofter som finns runt omkring eller förs med vinden. Låter munnen vara lite halvt öppen för att förstärka doftupplevelsen med hjälp av smaksinnet och andningen.

Försiktigt stryka med fingertoppar över mossan och känna in hur det känns i hela handen. Upplevelsen som ger impulser av vilja ta av skorna och gå barfota i mossan. Lägga sig ner i ett mjukt mosshav och insupa skogens doft, för att komma närmre medan solen värmer skönt.

Varseblir hur det känns mot huden och i kroppen när temperaturen skiftar mellan marken och i luften. Lyssna till vinden och de ljud som förs långt bortifrån, samt de som är nära mig. Försöka fånga upp varifrån ljuden kommer eller vad som är kopplat till dessa.

Tålmodigt och ingående studera hur varje liten del av ljungen ser ut. En lågmäld liten planta, vars barrlika blad skapar en antydan om ett träd i miniatyrformat. Där varje liten förgrening ger plats åt fina rödlila små blommor.

Blicka upp mot trädkronor som sakteliga vajar med i vinden. Försöka höra bäckens porlande när vattnet glider förbi stenar och nedfallna grena, trots att den är en bit bort. Lyhördheten öppnar upp för inspirationens fokus och ett flöde av energigivande tillstånd.

Kan blott le mot nötskrikors tjatter när de flyger kring, strax ovanför mig. En förunderlig fågel, vars läte får en att aktivt lyssna till sin egen inre röst. Så som den vishet som finns inom oss själva, återger djuren och naturen detsamma till oss.

En egen stund ute i det fria för att medvetet rikta sinnena till nuets varande och öppna upp för omvärlden. Att återväcka den kontakt som fanns en gång och sakta ner tempot till att vara som ett litet barns lekfullhet.

Plocka fram barnet inom mig genom att undersöka och se mig omkring, för att möjligen upptäcka vem som prasslar vid stubben här intill. Iaktta hur trädkronorna rör sig i vinden och följa ekorren som förflyttar sig smidigt lätt.

En visdom som vi kan återknyta till, när vi tar oss tid att genuint känna in vårt ursprung av att vara ett med alltet. När vi åter tar till oss skogen och värnar om dess rikedom i att få stå kvar för allas välbefinnandes skull.

Då kanske vi börjar se naturen som den gåva den är i att vårda för både vår egen, för djurens och naturens skull... för Moder Jords välmåendes skull.... För vi är sammanlänkade och behöver varandra för vårt välbefinnandes skull.

Samtidigt ha i åtanke att när ett träd kramas av oss tror den att de blir attackerad. Så även om den då utsöndra läkande substanser, är det bra om vi först känner in hur trädet önskar ha det.

Det som är, är att vi mår bäst av att vara i en helt naturlig gammal skog med höga vackra träd. Möjligen det går att förnimma alla de väsen som i dessa skogar lever och bor.