Samtal med humlan

När humlan sätter sig på armen, stannar tiden för ett hjärtligt samtal. En stark känsla kommer för mig och jag öppnar upp för att ta in vad humlan har att förmedla. För stunden blir det likt en bubbla av ett tomrum där endast humlan och jag befinner oss. Trots sin litenhet bär den på en enorm styrka och utstrålar en innerlig vänlighet. Får en önskan om att vilja dra fingret över humlans rygg men låter bl av respekt för dess integritet. Istället studerade jag denna vackra varelse, under tiden som den vila sig en stund. Tänk så mycket nytta humlor gör i det tysta och som vi människor inte direkt lägger någon vikt vid. Som humlan själv sa, så får vi ingen blomstrande sommar om inte de och deras fränder skapar den åt oss. Humlan menade vidare att de ihop med biet är viktiga pollinerare, då både pollen och nektar samlas in. Däremot har det blivit väldigt svårt för dem att finna föda och en humla behöver massor med näring. Ja även boplatser börja tryta, då de älskar gamla håligheter som inga fåglar vill ha längre. Humlan berättar hur lyckliga de är när de finner många härliga blommor. För som i allting annat som krävs humlor och bin för växternas skull, precis som växterna krävs för deras skull. De har alla nytta av varandra, för att bibehålla ett rikt mångfald.