Samtal med Wiwacha

Morgonen är tidig och sömnen övergår till vakenhet. Allt är så långt bort, men likväl så nära inpå av det som utspelar sig. Känner mig som att vara fullt närvarande, men ändå i ett drömlikt tillstånd. Börjar urskilja hur en högrest gestalt framträder ur ett pärlemoskimrande ljussken och för med sig en ödmjuk värme. En undran över vad som sker och vem det är kommer för mig, samtidigt som jag hör ordet Wiwachaka. Fylls av en djup innerlig glädje och tacksamhet över att få denna vackra möjlighet till kontakt. 

Plötsligt förändras rummet till att Wiwacha är stående bredbent på ett berg, med fötterna stadigt förankrade. Runt hans huvud skiftar något som lyser i de vackraste vita nyanser. En ensam örnfjäder är fäst i hans mörka långa hår. De korslagda armarna vittnar om hårt arbete för de sinas bästa. Hans blick är mörk och brinner likt eld av livsvisdomens erfarenheter. På något vis går det att ana björnens kraft som om djurets skepnad står högrest bakom Wiwacha. Lägger märke till den utstrålning som kommer från de klor som hänger runt hans hals. 

Någonstans ifrån hörs toner som genljuder av sorgens upptrampade stigar och skeenden. En låt i att försöka finna en mening i vad som har skett och det som åter sker i detta nu. En melodi vars trumslag förkunnar om den kamp som outtröttligt förs rätten att hedra och bevara. Över berget genljuder klangen från urminnes traditioner från mången kulturer. Vars hopp står till strofernas önskan om att profetian vars rötter finnes för över 2000 år nu blir sann.

Runt omkring honom svävar stora vackra fåglar, som om de var ett o samma väsen. Upptäcker bufflarna som slår följe med Wiwacha på berget, som om han var en del av dem. De kommer från alla fyra väderstrecken och går varandra till mötes. Bufflarna päls skiftar från guldbrunt till silvervitt i solens värmande strålar. Dånet från deras steg får allt som tornar upp sig, bli så påtagligt uppfyllt av atmosfärens intensitet. Alla sinnena smälter samman med himlen, berget och träden i en total närvaro. Snart fylls scenen av floden som ringlar sig genom landskapet långt ner vid bergets fot. Flyter med i strömningarna som vibrerar från naturen, medan Wiwacha berättar med lågmäld röst.

"De kom från Syd och mottogs med välvillig godtrogenhet, för att småningom fortsätta mot Norr med självklarhetens äganderätt. Landet sågs som sitt genom att sätta krav om rättigheter, men utan eget ansvar. Det som varit vad vi var, togs allt eftersom ifrån oss. Ur manipulering och hot utraderades vår historik, kultur och tro. Där det som kunde bli rätt, blev istället så fel och andras inställningar tog vid. I ord och handling sattes riktlinjer upp vems tro och livsstil, som var riktig i att utföras. Förintelsens sorg och förtvivlan bildade sitt näste, hand i hand med handlingar om vad som skulle suddas bort.

Betänk så långt ifrån varandra, föds föraktet när förståelsens acceptans ej finns. Splittring bland vänner och grannar spreds efter hand, utmed angiveri och förtryckandets spår. En söndringens isolering av krigets trångsynta förgörelse, skapade något vi varit så långt ifrån. Då en gång, vi vandrade sida vid sida i respektfullhet mot oss själva, mot andra, mot djuren och naturen. Vi var då i samförstånd ett och allting på en o samma gång, genom de lärdomar förfäder förtäljde. I vördnad, traditioner följdes av att helga djur och natur som vår kulturs religion.

Män blev hårda inombords, kvinnor skändades, barns tillit förändrades och gamla glömdes bort. Rädslans maktlöshet tog över när lägren blev två av delade meningar och handlingar.  Skammens tystnad och ångestens skri genljöd över nejder och flod, för varje gång tårarnas väg tramapades upp. Reservat blev till boning med fattigdomens svält och nöd, på en plats som inget värde i sågs. Djuren blev till industri och jaktrofeerna togs till prydnad av de som sa sig veta bäst. De som levt och verkat på plats blev helt utan rätt till att vara en individ med känslor eller tankens förmåga. Jordens tillgångar utarmas ur girighetens garn i att mycket vill ha mer. Naturens och djurens ande blir ett minne blott, vid avskärmning i att ej vara en del i stort eller smått.

Men nu vårt liv åter tas från oss, där vår framtid lärt sig födas och dåtiden dö. Flodens ande färgas nu svart, medan träden kapas i allt högre takt och skogar blir till ett minne blott. Berg och gruvor utarmas på allt som de är och varit för människans väl och ve. I samtid med hur vår ursprungskultur och religion fascinerar, ljuder trumman från en avlägsen plats. Vilande i månens sken, bryts ibland av dans kring eldens härd. Minner om det som var då, men likväl glöms delar bort. Ursprungets kunskaper om att gå den sanna kärlekens väg och aldrig sig själv eller andra döma. Ty vem är bra nog att förkunna en dom över andra? Vem bär på sanningen om vad som är rätt eller fel?

Mörkrets väg mången tog sin vandring av att låta sig bländas av att tro sig göra rätt. Åter andra blundade för vad som då komma skulle och valde förnekelsens väg. Någon blev en del av det nya, medan andra ej blev de som aldrig erövrades. De som samtalar med naturens väsen och lyssnar till Alltets budskap, för att leva nära sin inre sanning. Att ej vara i samma destruktiva känsloenergi, likt det som skadar och sargar. Låt åter igen respekt och ödmjukt samspel flyta i våra ådror, istället för att låta förtvivlan, föraktet och hatet bygga bo i egots boning. 

Tillåt dig likväl vara medveten om vad som sker, utan att döma.... Förhåll dig neutral, men med ansvar... Se ditt eget ansvar i att försöka skona det som ännu går att skonas... det som går att återställas.... Gå i kärlekens ljus....Fortsätt förmedla vad som bör förmedlas ... Så minns vad som varit och åter kan komma skall i de beslut och val som göres.... för om ni alla fortsätter blunda och ej vakna upp.... ja då finns risken att än värre kommer att ske inom kort..... Så lär av historien som alltjämt upprepar sig, men snart finns möjlighet att med Jordens uppgång följa med..... Gör er då redo och i medvetenhet se vad som bakom er kan komma och tynga ner på liknande vis igen...... Sjung istället jordens dans med att hedra er ande och gemenskap i en upphöjningens heliga ceremoni...Låt hoppet om befrielsen från det  som skadar genom illusionens näste växa till styrkan att vara i sanning.... blicka mot de fyra riktningarna som himlen bär upp och höj pipan.... tacka solen för att det kommer att råda balans  harmoni i världen, istället för att det åter igen blir kaos och förtryck "...