Sjusovardagen

Kvällen är sen och nymånen har blivit välkomnad i blandad kompott av gammal folktro och attraktionslagen. Känns en sådan äkthet och helande kraft i att stå ute under utförandet av en liten personlig ceremoni. Är på något vis magiskt att vara nära det som utgör vår natur för ett eget välbefinnande. På något vis blir det till att hedra och hylla det som vi tar för givet. Att tända lite ljus i sin egen tystnad och på lätta nakna fötter känna in gräsets mjukhet. Ta in stämningen som naturens intågan av nattliv för med sig av långsamhet. Samtidigt som tystnaden lägrat sig, finns reflektioner över vad nymånens kraftfulla energier för med sig.

Ännu kraftfullare blir atmosfären av den åska och regn som kommit tidigare på dagen. En rening och utrensning, som drog mullrande fram över skyn. Vibrationerna från blixtarnas elektricitet, var som alltid påtagliga ju närmre åskan kom. Ett vackert skådespel som varje gång får en att andaktsfullt beskåda för att sedemera ge plats åt solskenets värmande strålar. För det är förunderligt att just denna dag i stort sett alltid är solig, vilket också funnits nedtecknat om. Skulle denna dag regna blir det regnigt väder i sju veckor framöver.

Intressant är också namnet som dagen tillskansat sig som Sjusovare och infördes i almanackan 1680. Begrepp finns emellertid dokumenterats så långt tillbaka som 1649 i en skrivelse. Det var domkapitlet i Växjö som kritiserar mannen Lundellius, som sjusovare och tidsspillare. Det går att finna ordet till sjusovaredagen som en titel på en bok från 1626. 27/7 var fram till 1901 en helgons dag i Sverige, men har ett ursprung av firande runt om i världen. Det rör minnet av legenden om de sju sovarna, som högtidlighölls i olika sammanhang. Främst då som den dag där det var tillåtet att sova en aningens längre på morgonen.

Däremot ansågs det i dåtidens bondesamhälle det som en skam att sova alltför länge. Det var bråda tider pga den arbetsbelastning årstiden utgjorde. Mycket arbete kunde äventyras om någon drog benen efter sig eller tog en längre tupplur. Så den som sov lite längre fick då mindre trevliga arbetsuppgifter. Kanske inte konstigt att andra folkliga traditioner uppkom genom detta. Såsom om någon skulle försova sig, menades det att personen var dömd att sova i sju månader. Om inget annat så den som sover länge denna dag, kommer att bära på en trötthet resten av året.

I Finland har sjusovardagen firats sen medeltiden och sen 1800-talet förekommer firandet av dagen. På olika håll inleds firandet omkring 7 på morgonen, där den person som utvalts till officiell sjusovare kastas i havet. Detta anses vara ett hedervärt betyg, som är förknippat med arbetet som rör traktens bästa. Vid niotiden är firande i full gång, med festivalstämning och då är klädkoden pyjamas. Även muminfamiljen kan förekomma vid firandet, som den symbol de är för Finland.

Namnet på dagen har inte fått sitt namn från sovmössen "Sjusovaren". De har däremot även fått sitt namn genom tillkomsten av en legend, som enligt svensk version skrevs ner på 1500-talet. Legenden rör hur romerska kejsaren Decius förföljer kristna och lät bygga ett avgudatempel i staden Efesos. Han förkunnade att alla som inte dyrkade templet skulle dödas och ska ha skett omkring år 250. Under den tid som Johannes, Malchus, Dionysius, Serapyon, Maximianus, Constantinus och Marcianus skulle ha levt i staden.

Istället för att vika sig för kejsaren, tog de sju och delade ut sina ägodelar till fattiga. Vilket fick till påföljd att dessa sju kristna män förföljda för sin trosövertygelse. De flydde staden för att gömma sig i grottan som inryms i berget Celion. När så kejsaren för vetskap om var de befinner sig låter han mura igen grotta. Tanken var att de skulle dö av törst och hunger, men blev till den legend som firats allt sedan dess. Under sin tid i grottan skrev två av männen ner allas livshistorier och martyrium. Därefter lades skrifterna mellan stenblocken.

Enligt vad legenden menar är det knappt 200 år mellan Kejsaren Dacius styre och Theodosius II. Så männen ska ha sovit i grottan under 200 år. Samtidigt nämner sägnen även de 372 år som rör tidsperioden mellan kejsarnas styren. Årtalet 447 nämns som det år då grottans ska ha öppnats. Emellertid ska muren ha brutits upp, eftersom stenarna skulle användas till ett stall. De sju vaknade till liv igen och kunde ta sig ut, i tron att de sovit en natt. Hungriga som de var, skickades Malchus för inköp av bröd nere i staden.

Uppståndelse var stor när han försökte betala med sina ålderstigna mynt. De män som Malchus försökte handla av trodde han funnit en begravd skatt. Resolut förde de honom till borgmästaren och biskopen, där han redogjorde för hur de flytt från kejsaren Denius. Dvs vad han tror var dagen innan. När så biskopen och borgmästaren följer med upp till grottan, finner de breven.

Dessa skrifter intygar sanningshalten i männens historia och sänder bud till kejsaren Theodosius. Kejsaren tar sig själv till Efesos för att själv bekräftas detta mirakel och samtala med männen. När de sju sovarna väl berättat sina historier för honom, la de sig ner igen Där och då dog de, vilket medförde att kejsaren lät resa en förgylld marmorsten invid grottan. Samtidigt gavs tydliga order om att de biskopar som inte tog till sig och erkände uppståndelsen, skulle avrättas.....