Tolkning av verkligheten

Kärlekens kraft... Den kärlek som är villkorslös fylld av förståelse och av acceptans. En kärlek som ser bortom vårt skal, rakt in i själens skönhet. En mer sann kärlek som inte är "jordisk", utan mer "himmelsk" och mer "neutral". Samtidigt är den långt ifrån neutral eftersom den är aktiv i sig själv och gynnsam för alla som erfar den. Likväl skulle den kunna göra oss mer klarseende, så vi når insikter i hur vi tolkar in vad vi uppfattar som vår sanning. Att i sann kärlek vidga vårt perspektiv för att se mer än vad vi kanske tror är sanningen. Att kärleksfullt granska från olika håll det vi helst vill ta som vår sanning.

Kanske även fråga oss om vi blundar för det vi bör se ur ett klarsynt förstoringsglas och grumlar en kärleksfull vidsynthet. För lika mycket som vi bör förstå den verklighet som var o en av oss lever i, bör vi ta i beaktan hur vår modell av verkligheten formats. Det som är en delaktig i ett avgörande om hur livet är, utifrån vår tolkning av den. Ja vad vi väljer att ha för uppfattning om verkligheten är och därmed vilken värdering vi bär på. Emellertid hur medvetna är vi då om vad det innebär att vara i den villkorslösa kärlekens anda? Inser vi fullt ut vad som krävs i att arbeta för att vandra denna väg?

En fundering är om vårt val av att vandra i kärlek gör oss blinda för den illusion som vi på något vis även lever i. Dvs att vi tror eller anser oss leva utifrån villkorslös kärlek, utan att fullt ut inse vad som i grunden är denna kärleksform. Just att leva utifrån hjärtats innersta sanning, än att låta hjärnan intala oss att vi gör det. För handen på hjärtat, hur ofta frågar vi oss om ex vårt agerande/ tankar handlar om ett kärleksfullt förhållningssätt? Finns det då också omvänt en möjlighet till att det är hatet som skapar en illusion och får oss att treva i blindo? Vari ligger då hatets kraft som dömande förgör och trycker undan? Det hat som endast ser till ytans skal och kanske följs av handling. Främst i allt vi eventuellt inte förstår och vet något fullt ut om allt det som vi informeras av. Finns det någon möjlighet till att den tolkning vi gör då är en "vinklad" sanning och som efter hand blir till en del av verkligheten.

Är det så att när vi lever i full medvetenhet om oss själva och i hur vi tolkar verkligheten, då även öppnar upp för att verkligen se. Se med kärlekens blick på oss själv och de som lever runt omkring, bortom rädsla och fördömande. Kan vi förhålla oss helt kärleksfullt "neutrala" i vårt tänkande och agerande i alla situationer? Att ex vid en situation vara i det som sker utan att värdera eller döma. Istället andas och vara i hjärtat och inte "gå in" i de känslor eller tankar som annars lätt triggas. För är inte vi alltid medvetna om vilka känslor som väcks inom oss när ex när något orsakar ett negativt skeende? Är vi ens medvetna om varifrån reaktionerna härstammar om någon agerar på ett sätt som vi anser vara mer ogynnsamt? Kan vi vid liknande händelser vara fullständigt medvetna om att vara i en kärleksfull anda? Vet vi då att det är ett sätt som andra också upplever att vi är det?

Vi har sen urminnes tider inbyggt i en överlevnadsinstinkt som även inkluderar vår egoism. Den kan omedvetet sätta krokben för oss, trots att vi har goda föresatser av att vara kärleksfulla. Kanske tror vi oss "vara i" kärlek vid någon situation/person, men vi kan likväl ha en oförmåga att se helheten. Framförallt är det inte alltid lätt att se på oss själva och vårt agerande eller tankemönster. Att öppna våra ögon för att vara uppmärksam på den riktning våra tankar och känslor för oss i våra beslut. Syvende o sist är det oftast vi själva som sätter upp "bilden" av vår egen kärleksfullhet och även rubbar den vid något tillfälle. I många fall är det också vi själva som skapar de situationer vi hamnar i.

När vi gör valet att arbeta med oss själva öppnas våra ögon för högre insikter och en kraftfullare form av kärlek. Den som förenar i ett växande av en personlig utveckling i att bearbeta trauman. Ja också det som rör samhälleligt trauman, kan medföra att olika känslor och tankar triggas. Vid de val vi gör spelar vår tolkning av våra egna livsmöjligheter in i sammanhanget med. Möjligen att vi når nya insikter om vi följer andra i deras agenda, om det följer vårt eget livsmönster på något vis. Troligare är att vi "tappar bort" oss själva, genom att ta deras sanning för vår egen. På liknande sätt kan vi att andra vet bättre, så deras val eller beslut är de rätta.

Mycket rör de val vi tar, i att förhålla oss till det som sker. I det kan skilda valet göras i att kanske blunda och förneka... kanske förstärka på något vis i att antingen vandra i kärlek eller hat. Ett förhållningsätt som kan utföras i ensamhet eller som en gemensam nämnare med andra. På ett eller annat vis enas och förenas i gemensamt intresse sprungen ur kärleken eller hatets energi. Vi är i grunden flockdjur och följer gärna någon form av auktoritet, även om det sker omedvetet. Vi har alltid haft ett behov av att tro på något, för att söka en mening i tillvaron. Kanske även för att få en gemensam nämnare med andra likasinnade och där vi har likartade tolkningar om verkligheten.

Beroende på vilket val vi gör medför hur vi i grunden tar beslut om hur vi uppfattar det som sker. Kanske det finns en bakomliggande orsak, som i sin tur leder till att vi antingen till en positiv eller negativ riktning. Ett svårt händelseförlopp medför alltid turbulenta energier på något vis. Är vi medvetna om hur detta påverkar oss, kan det istället vidga vårt perspektiv. Som i sin tur kan leda till att förenas i en anda av omsorg för sig själv, andra och Moder Jord i varje del så ock i sin helhet. Även vid upplevelser av kaos eller trauma, kan vi göra valet som för oss framåt i vårt växande. Att utgå ifrån ett mer neutralt förhållningssätt med att ha tillit, skapar en mer positiv riktning. Att leva mer närvarande medför att vi att bli mer medvetna om i första hand oss själva. Vi upptäcker lättare varifrån vår tolkning av vad som sker härstammar och om det är vår sanning.

Om vi upplever en maktlöshet kan vi medvetet eller omedvetet ta beslut om att vända bort blicken och blunda hårt. Då blir det lättare att vi hamnar i ett orosbaserat tillstånd, där rädslan börjar gro. Något som efter hand kan trigga bitterhet och hat, som antingen vänds mot oss själva eller mot någon annan. Väljer vi att stirra oss blinda på vad som sker, skapar det en nedåtgående spiral av kämpig energi. En negativitet som pulserar, såväl inom som utanför oss i att förstärka de negativa effekterna.

Ja valen är många i hur vi tar våra beslut i att agera och vara. Kanske vår tolkning av verkligheten utmanas vid något tillfälle och vi får börja söka svaren inom oss i vad som är sanning eller illusion. Inte minst när slöjorna dalar och det som varit dolt framträder tydligt för oss. En omvälvande insikt om vart uppfattning angående vad vi själva står för och vår modell av världen är. Endast vi själva vet om vi har för avsikt att vandra i villkorslöshetens kärleksfulla väg, eller svänger av mot hatets förgörande stig. Medvetet lägga märke till om vi kan utföra en god handling i att hjälpa, stötta och trösta vid behov eller likgiltigt rycka på axlarna med att trissa rädslorna.

Det viktigaste är att vara medveten om hur vi upplever vår verklighet och även att vi påverka den. Att den kan påverkas på ett eller annat vis och i detta hur vi väljer att förhålla oss till det. Ja mycket beror på hur vi väljer att se det som sker inom oss och runt omkring oss. Något vi nog får lära oss mer av hur vi väljer att förhålla oss till framöver utifrån de faktorer som är i detta nu. Viktigaste är nog att vi vidgar vårt perspektiv i hur vi tolkar livet och är medvetna om av vilken anledning vi väljer som vi gör. Att vi frågar oss om det är vår eller någon annans sanning vi bär på och om det är den fullständiga sanningen med.