Trädens bön

03.06.2017

Vädret blev efter hand behagligt skönt och bilturen togs på mindre vägar. Njöt av rapsfältens gula prakt, som omgavs av skogars gröna nyanser och sjöars blåa toner. Kor låg lojt och idisslade, medan fåglar svävade högt i skyn...
Kände en inre lycka i att få uppleva den vackra skånska landskapet. Ja, stunden var så totalt rofyllt avslappnad och fin..
Plötsligt var det som om ett ansikte framträdde ur ett stort träds stam... En tår såg ut att rulla från trädandens kind. Samtidigt fylls jag av en sorgesam känsla, som ökar allt eftersom bilen rör sig framåt...
Så når insikten om vad som hänt når mig, när vi möts av en helt nedsågad ekskog... En skog som stått där så mäktigt stolt, som nu andades maktlöshetens ångest...
Ett sus av förtvivlans kör fyller atmosfären, när vi stannar och går ur...Det var svårt att värja sig från den känslofyllda energi som strömmande mot oss.... Ser hur stora entiteter vandrar omkring sorgtyngda och lågmält diskuterande med varandra om vad som komma skall... Stod där mitt i bland dessa jättar som vilset såg sig omkring och långsamt skakade på sina huvuden/trädkronor.... En trädande viskar svagt "Det som orsakas nu ger verkningar för all framtid på ett svårartat sätt.. tänk att det som tidigare varit ett balanserat kretslopp, nu strax bliver till kaos och tragedi... människa.. människa vakna upp och ta ögonbilden bort.. snart har all vår tid runnit bort"...
Kanske någon skulle ser trädets ande som sprungen ur fantasin, men för mig var/är de lika verkliga som jag själv... Samtidigt är deras budskapet likväl riktat som en bön om att se bortom den illusion som vi väljer att se..... Se bortom det som präntats in som endast rätta riktiga .. för att ta till oss som vår sanning, oavsett konsekvensernas följder......