Trädandens bön

Vädret blev efter hand behagligt skönt och bilturen togs på mindre vägar. Njöt av rapsfältens gula prakt, som omgavs av skogars gröna nyanser och sjöars blåa toner. Kor låg lojt och idisslade, medan fåglar svävade högt i skyn. Kände en inre lycka i att få uppleva den vackra skånska landskapet. Ja, stunden var så totalt rofyllt avslappnad och fin.

Plötsligt var det som om ett ansikte framträdde ur ett stort träds stam... En tår såg ut att rulla från trädandens kind. Samtidigt fylls jag av en sorgesam känsla, som ökar allt eftersom bilen rör sig framåt. Så når insikten om vad som hänt når mig, när vi möts av en helt nedsågad ekskog. En skog som stått där så mäktigt stolt, som nu andades maktlöshetens tomma ångest.

Ett sus av förtvivlans kör fyller atmosfären, när vi stannar och går ur. Det var svårt att värja sig från den känslofyllda energi som strömmande mot oss. Ser hur stora entiteter vandrar omkring sorgtyngda och lågmält diskuterande med varandra om vad som komma skall. Stod där mitt i bland dessa jättar som vilset såg sig omkring och långsamt skakade på sina huvuden/trädkronor. 

En trädande viskar svagt: "Det som orsakas nu ger hädanefter verkningar bortom all definition... tänk att det som tidigare varit ett balanserat rotation, bliver till kaos och tragedi inom kort... Vår visdom som under mången egna år och generationer byggts upp, går förlorad....... Där hyggens vissenhet danas, förs ingen undervisning från åldrings kunskap vidare till de unga små.....  Så oerfarna utan skydd och manual, från någon som åt dem kan bistå......

Människa.. människa vakna upp och ta av ögonbilden fort.. snart all vår tid har runnit bort... ser ni ej hur lika vi är.... ja om ni ville se, så nästintill som bär.... med fötters rötter som ger stadgans stabilitet i kontakt med jorden.... stammen likt kroppen pulserande av inkännandets livgivande kraft.... Vars huvudkronas överblick mot himlen sammanläkas av tänkandets medvetande..... Minns då att vi såväl som ni håller av de som finns i nära relationer.... Nu inga av de våra längre här existerar... snart inte vi heller mera....Vi vet vårt livsändamål, men ack ni bär ej mer den visshet som rör gamla skogars roll och mening.... Så ha nu i åtanke den betydelse ekosystemets komplexitet fört med sig för människors egen hälsa och mående...... Ty snart nog när maskiners stora skador gör sig gällande, rubbas energier till oåterkallelig förstening......   "

Trädanden vänder sig om och dånande av rötters steg ekar ut i tomheten. Hör hur de fortsätter uppgivet samtala om vad det ska bli av dem nu. Efter ett tag ebbar både samtal och entiteter bort, som om det krackelerade ut i tomma intet. Kanske någon skulle ser trädets ande som sprungen ur fantasin, men för mig var/är de lika verkliga som jag själv. Hur det än är så återfinns likheterna mellan oss, såsom att ta hand om de våra och att "nätverka". Vi andas för vår överlevnad och därmed hjälper  varandra. På samma vis som vi båda är beroende av vatten och solljus.  Precis som vi är de sin egen unika individ och såsom vi bär på en själ gör träden detsamma. Visserligen ser vi olika ut, men vi härstammar i grunden från samma energi. 

Vi människor reflekterar nog inte över skogars bakgrund, utan något som bara finns där. En del kan uppfatta det som att träd enbart är till för att vi ska ha någon form av ekonomisk nytta av dem. Andra för att motionera, medan några besöker skogar för något dekorativt eller matnyttigt. Ur ett mentalt välbefinnande perspektiv söker vi oss gärna ut bland träden för att känna deras energi. Många är vi som söker kontakt från en andlig aspekt av att samtala eller krama träden. Ja kanske t o m utan att fundera på hur träden upplever en kram från oss, då de utsöndrar ett skydd när vi gör så. 

Möjligen fanns en kunskap om trädandens medvetenhet för över 700 år sen. Måhända det handlade om även deras klokskap, då denna kontakt med dem förbjöds. Kanske rentav deras budskap redan då var riktad som en bön om att se bortanför den illusion som vi väljer att se utifrån, även idag. Just bortom det som präntats in som endast rätta riktiga för att ta till oss som vår sanning, oavsett konsekvensernas följder. Att ta bort ögonbindeln som skapar sin villfarelse och tillåta kunskapets träd öka vår medvetenhet. Insikten om hur vi är beroende av de gamla trädens skogar för vår eget välbefinnande och överlevnad............................