Trädens väsen

25.10.2016

Underbara vackra höstfärger, som ger så mycket inspiration. Känner stor tacksamhet över allt vad livet erbjuder. Inte minst av att vistas i naturen och ta in dess atmosfär. Njuta av de växlingar som är och själv anpassa sig till den vila som förbereds. Ta efter med att själv samla krafter, såsom träden gör när löven inom kort dalat ner till marken. 

När jag ser på dessa stora vackra bokar, går tankarna till hur allt är sammankopplat med varandra. Trädens ande blir likt en kanal till alla och en var... ja även en koppling till att få kontakt med de väsen som lever i symbios med naturen. En andlig länk mellan olika själar och energier, men även en förbindelse upp mot Universum och Gaias innersta kärna. 

I likhet med naturens andra hjälpare (natur- väsen och -andar), är träden en tillgång av kunskaper och insikter. Glädjen är enorm när de söker kontakten och att få lyssna till deras kloka budskap. Att få vårda och kommunicera med träden medför en underbar utveckling som för en framåt. Samtidigt ger det insikter om naturen på ett helt annat plan, när vi kommer närmre den. När vi interagerar med trädets väsen blir upplevelsen märkbar på hur energierna är i naturen. 

Skillnaden är påtaglig med att gå i ett område som avverkats, då det ger en upplevelse av ödslighet. I vissa fall finns en vilsenhet och desperation över vad som sker med naturandarna efter avverkningen.  Det finns en tomhet från all energi som närmast ger sorgsamt obehag, i jämförelse med en levande vacker skogs -anda som ger härlig energi. Har vid mer än ett tillfälle blivit "hämtad" för att skicka healing över området eller till någon speciellt väsen. 

En del menar att ex trädens ande tar sig över till ett annat träd, men så enkelt är det inte. Framförallt så bär varje litet som stort träd sin egen ande, vilket gör det svårt att inta ett annat träd. Sen har varje träd och dess ande sin egen unika energi, vilket inte kan kombineras mer än i likvärdigt trädslag. Så när skogar kalavverkas har naturandarna svårigheter att hålla uppe sin vibration. Det är som om de krackelerar när de inte har möjlighet att vara i den energi som krävs. 

Om jag förstått det rätt behöver de vara på samma frekvensnivå som energierna i sin egen värld. Så om de tappar förbindelsen med sin vibration förlorar de "fotfästet" med den egen världen, samtidigt som de tycks ta en annan form. Visserligen kan de vid enstaka tillfällen vara helt stilla i normala fall, men de gör det ogärna. Det ska verkligen vara något extra speciellt och har vi tur upptäcker vi dem just i det ögonblicket.  Att då bli hämtad för att hjälpa dem är något jag gärna gör men samtidigt skär det i mitt hjärta av att se hur de faller isär. Känslan av maktlöshet är stor när de slutat vibrera och med stora ögon tittar bedjande på mig. Det är en känsla som för alltid bränner sig fast i ens hjärta................