Valborgsmässoaftons vårblot

Valborgsmässoafton! En högtid vars ursprung återfinns i en förkristen tid. Firandet av att våren o värmens återkomst, jämte solens "kvartspunkt" i solhjulet. Där segerblot/ vårblotets hedrande av att ljuset åter segrat över mörkret. Heliga eldar tändes i en bekräftelse av hur det som varit, renades och överlämnades. Ett reningens "eldbad" för tillväxt och förnyelse, följs av tillförsiktens framtidstro. En tro på bra tider, där det gamla blev till en erfarenhetens grund i skapandets kraft. Den kraft som fylld av kärlekens låga, bejakade Jordens Gudinna.

Där det som vilande i vinterdvala o snö, motades bort av bygdens kloka kvinnor uppe på bergets topp. Sammanlänkande högtidens med heliga platser där folket möttes i fackeltåg, i en anda av vårblot. Vars gåvor bar en förhoppning om skörden så god och rik, likt fertilitetens fröjdefulla stämning. Så ock bads om stridslyckans goda segrar med hjälp av Gudars välvilja och makt.
Vårens återuppståndelse giver naturens väsen bråda dagar i att vårda djurrikets små. I glädjeyra sköta naturens pånyttfödelsens inför en ny blomstringstid.
Älvor vaket dansande sjunga under nattens timmar, till de tonarter som Faunus skänker skogen dess fridsamma atmosfär
(Suzanne Hovander).