Vattenelementet

Under vårt besök på Huseby julmarknad tog ett feminint vattenväsen kontakt med mig. När vi gick där längst med ån kände vi oss en aningens "förföljda", men när vi vände oss om fanns ingen där. Vi var just då helt ensamma en bra bit från all kommers och det enda som hördes var vattnets ymniga rörelse. Bruset från kvarnen en bit ifrån, trängde igenom och ökade upplevelsen av att vara i en annan värld. Först utgick vi från att stämningen var lite speciell med alla marschaller som lyste upp gångarna i kvällsmörkret. När så något glimmar till i vattnet, tittade vi oss omkring för att se vad som kunde reflektera så klart däri trots mörkret. Därefter gled blicken ner mot vattnet där en rörelse kunde anas av något smidigt och graciöst långsmalt.

Samtidigt var det som om det var själva vattnet som kommunicerade med oss och sökte kontakt. Nästan som att de båda tycktes vara ett och samma. Känslan var påtaglig av att det var ett vattenväsen som försökte få vår uppmärksamhet. Emellertid var det något som sa till om att vara lite försiktigt. Att komma alltför nära var inget hon önskade, eftersom det ej handlade om att studera hur hon såg ut. Istället ville hon berätta sina tankar kring oss människor och vårt förfarande mot naturen. För dessa väsen var det främst om hur människan förorenar vattnet. Hon var den som även för de andra vattenväsens budskap till mig, då hon förstod att jag skulle lyssna. Märkte av att det fanns andra vattenväsen längre bort som lyssnade till vad som sades.

Genom att ta upp den kontakt jag har med andra väsen visar hon på de samtal som förts ex. mellan mig och The Green Man eller Gammeltrollet. Oavsett vilket väsen som värnar om naturen, är de bekymrad över hur människan anser sig ha rätten att utnyttja den. Vattenväsen är speciellt oroliga över att vi förorenar vattnet på olika sätt, vilket även orsakar oss människor skada. Vattnet bär på sin egen energi, såsom ex trädet, stenen vinden eller elden gör. Allt är energi, vilket är något som människan inte längre kan bortse från. Viktigt är att förstå hur varje del av naturen bär på sin tillhörighet i att behövas. Förändras något väldigt omfattande och genomgripande, skapas obalanser i naturen.

Vattnets väsen flöt smidigt fram längst åkanten och ibland fick jag en skymt av henne. Jag märkte tydligt av hennes kraftfulla energi, men även den sorg hon hade pga vad som sker. Hon gav uttryck över att människor tycks tro att de kan göra lite som de själva vill. Att vi anser oss stå över allt annat, istället för att inse att vi alla är sammanlänkade i en enhet. Så när människor missbrukar naturens resurser, missbrukar vi också vår egen livsenergi. Varje gång det inträffar en sk naturkatastrof så är det Moder Jord som skälver ut sin förtvivlan över att människan inte tycks ha lärt sig någonting under mången tidsepoker. Ibland är det människorna själva som är grundorsaken till en naturkatastrof, men det vill vi inte riktigt ta till oss menar hon på.

Vidare sa hon att när människan slutade helt att följa naturens lagar, påbörjades en nedåtgående spiral. Där och då kom ni vilse i er själva och glömde bort hur allt är sammankopplat. Vattnets väsen funderar vidare på om vi kommer att finna rätt spår igen. Möjligen om något drastiskt sker, kan det bli en förändring som leder mot rätt riktning. Allt hänger på vilken riktning människan då väljer att ta för att kunna reparera skadan någorlunda. Vidare sa hon, att fortsätter människor agera som de äger Jorden blir följderna påtagliga lång tid framöver.

Hon förtydligade att människor behöver få kunskap om att det främst är några få som går i frontlinje för detta. Vars agenda tjänar på att Jorden utnyttjas som den nu görs. Att deras intressen inte i sig är för mänsklighetens högsta bästa heller, även om människan vill tro på den bild som målas upp. Fast nu är det så att alla är lika delaktiga, eftersom ni andra godtar vad som sker av egen bekvämlighet. Hon fortsatte med att säga att om människor inte lär sig någon gång av de misstag ni redan gjort, så kommer det att gå galet. Först och främst behöver ni förstå att Moder Jord är allas och ingens, så det går inte att sätta ett pris med äganderätt på ett område. Djuren har lika stor rätt att leva i trygghet som ni anser att ni har och så har alla vi elementandar också.

Det hon tyckte var märkligt är att vi inte har en tanke på hur viktigt vattnet är för vår egen överlevnad. Att vi är burna i vattnet som omslutit oss med sin trygghet under fosterstadiet. Precis som vi tycks missa att vattnet är en del av oss i vår egen kropp. För vattenelementet är det märkligt att vi helt verkar har förträngt att utan vatten finns inget liv. Där vattnet har förorenats på något vis, mister det sina närande livsegenskaper. Ja att det är likadant med skogarna och bergen mm, som är en del av samhörigheten på Moder Jord.

Lyssna till oss och vi kommer att ta er med på en resa till hur det en gång var, där ni och vi hade ett samarbete. Jag lovade henne att förmedla vidare vad hon berättat och det blänkte till i vattnet när hon svepte iväg och sen kom åter. Hennes energi hade förändrats en del och strömmade av något som påminde om förhoppning av att fler människor skulle börja lyssna. Att fler skulle förstå vart människan är på väg med att utnyttja naturen som om det inte finns en morgondag att ta ansvar för.