Fjärilen

En liten fjäril lapade sol, fridfullt på en sten. Så liten och så vackert skimrande av naturens harmoni. Låter sig lugnt beskådas, helt trygg med sig själv. Tålmodigt med lätta vingslag förmedlas modet att sväva utanför sin bekväma zoon.

Förundras över dess fullbordan genom sin egen utvecklingsprocess från larv till fjäril. En kraft som visar skapandet som livets inre resa ger. Att träda ur sin kokong med insikt om upplysningens tillitsfulla skönhet, inger tryggheten att vara i sin egen sanning.

Flyger runt mig ibland så lekfullt med vindens dans i en påminnelse av att flyga fritt. Vilar sig en stund strax intill i gräs och ljung, innan den åter svävar vid min sida. Så fylld av liv inspireras till att sjunga högt av målandets konstrikedom.

Nuddar så fjäderlätt med en vinge vid min kind. Sätter sig så på fingret, vänd mot mig. Ett magiskt ögonblick där allt står still i djup andakt. Glädjen sprider sig i varje cell, vid ett ögonblicks skiftning. Se där en älvas väna väsen skymtar leende fram ur fjärilsvingras mjuka skimmer.

Så bär det av i ny spirande svängom i takt med en liten bris. Gracilt följsamt sker varje vingslag fylld av magi. Ur drömmars land förundras av att finnas till och uppleva allt det fina runt omkring. Tar så farväl och på återseende, vid ekens kraftfulla stam.