Fullmånens vårdagjämning

Dagars nätter med fullmåne och vårdagjämning!

Vårdagjämning - en forntida högtidsdag där Gudinnan Ostara firades redan för över 5000år sen. En sed som firas än och i natten går det troligen redan nu att förnimma hur hon rör sig i skogar och ängar. Månen lyser starkt och skymtas bakom molntäcket som svävar förbi. Så gör vårens Gudinna när hon går leende från träd till träd, medan antydan till blad börjar knoppas vart efter hon lämnar spår.

I mången vår hon vandra och givit sin andemening denna första vårdag, där själen väcks nu som för andra en gång i tiden. Ja, en nystart i form av hoppets framtidstro, efter vinterns kyla och mörkrets lugnare tempo. En förnyelse där det som varit nu släpps och de drömmar som burits på planeras med förnyad inspiration. Planteras för att börja gro i en nyskapande anda av manifestering och nödvändiga förändringar. Likt vårens blomster väcks vi till blomstrande livsglädje, där näring sökes både inifrån och ut.

Precis som då en gång för längesen, vid en tid när året delades in i halvårsperioderna sommar och vinter, vid just vår- och höstdagjämning. Få lov att hälsa vårsolen välkommen tillbaka och glädjas över hur dess strålar tinade upp frusna kroppar. Fötterna kunde börja gå utan fotbeklädnader, medan mamelucker av ylle lades undan för denna gång. Mössor som kliade och skavde byttes ut mot solens värme över vintertrött hår.

När de fick finna sätt att sätt i att existera i det som var deras verklighet, där de gick från ett kapitel till ett annat. En strävan att finna sin mening i sin vardag, när ljuset fick dem att ta sig vidare genom livet. Där seder och traditioner gav möjlighet till firandets trofasthet och gemenskap. Glädjen över mörker och kylans täcke drogs bort, för mattor av grönskans färgprakt fick sinnena att vakna.

Vårtecken visade sig från sin bästa sida av blomster som börjar spira och fåglarna kvittrar skönsjungande igen. Träden slår ut i knopp, medan bäckar vatten flödar fritt när isen smälter bort. Med vårsolens värmande ljus i antågan, vände aktiviteter åter till gård och hus. Med liv och lust flyttas den inre energins kontemplation till att ombildas till en yttre aktiv kreativitet.

Den 21 mars var dagen då marken skulle väckas till liv igen, med att plogen mötte dess nyvakenhet. Medan jorden började spritta av det pånyttfödda spirande såddes de första fröna i plogens fåror. Hönors värpande inspirerad av solljuset, förde ägget som en symbol för just vårens Jordgudinna. Ägget vars symbol är fruktbarhet, återfödelse och uppståndelse likt årets cykler.

Likaså var haren lyckobringande och med sin fruktsamhet blev kopplad till spirande liv. Enligt legenden räddade Eostre en fågel som var skadad och som skulle klarat sig under vinterns kyla. Fågeln förvandlades till en hare, men Gudinnan missade att fåglar lägger ägg när ljuset återvänder. Ägg som dekorerades och överlämnades av haren som vårgåva till Gudinnan. Ytterligare koppling finns här i Norden till Gudinnan Friggs budbärare Gnå, som är likt vinden allt för snabb att fångas in eller uppfattas. Haren länkades till Gnå, då de båda rör sig snabbt genom åkrar och ängar.

En högtidsdag ämnad för fruktbarhetsgudinnan Eostre, eller möjligen var det Frigg som lyfter upp himlens alla stjärnor med sin mantel. Brasor tändes för dans och sång kring elden i festlig stämningsfylld yra, för att ära jordens uppvaknande igen. Kanske känslorna tog över och blev heta hos något par som förenades i symbolisk befruktning av jorden.

En balans av jämvikt mellan somrigt ljus och vintrigt mörker, så ock mellan det feminina och det maskulina. Den Jungfru Gudinna välkomnar Solguden, som återvänder från underjorden. Än vandrar den unga Gudinnan fri och obunden och kanske mer i förening med Gudens juvenilt ungdomliga lekfull.

Nattens magiska essens förstärktes av människans länk till bl a fullmånen. Hur den fascinerat och samtidigt väckte djupa känslor inom de som hälsade våren välkommen. En måne som kanske ingav mod och kraft inför framtiden, eller lades fokus på det som ligger fördolt i det omedvetna inre skiktet. På samma gång kanske det utfördes riter i ensamhet, för beskydd från Mångudinnan mot yttre negativ energi

Måhända använde även de sig av månljushealing på liknande sätt som idag. Där intentionen var att komma närmre Jordgudinnan och det feminina inom sig själv. De lät sig renas och balanserades upp för harmoniskt flöde. Om så krävdes lät de det kraftfulla energifältet från fullmånen lösa blockeringar på ett emotionellt plan, såsom vårsolen smälter bort snön. Meditationer som kan utföras lika väl nu som då.