Midsommar

Midsommar, en fantastisk tid där naturen omfamnar oss i sin kraftfullhet. Runt omkring oss bjuds vi på sprudlande skönhet. Vi behöver endast stanna upp o ta in magin från dessa gåvor. Önskar alla en härlig helg, när dag o natt mäter styrka. Stanna upp för att ta vara på det fina vi har här och nu. För att må så bra som möjligt just i denna stund. En tid fylld av magi och världarnas gränser skingras, under skördetidens närmanden. I varje vrå och skrymslen går det att förnimma hur det fnissande tisslas bland olika väsen. Hunden skäller på något vi kanske kan ana, medan katten stirrar stint åt samma håll. Möjligen är det någon av de väsen som framträder för att på sitt eget vis ställer till med busigheter för oss. Älvorna som dansar lite i skymundan ibland dimmors slöjor vid skymning och gryning.

Det är en tid av fortsatt energikick som angav sin ton vid vårens inträde. Nu en tid då Litha tar sin början av ljusets höjdpunkt och firande av sommarsolståndet. Vars tidpunkt som uppfyller oss med naturens kraft, som viskar till vår själ. Så stillsamt att endast hjärtat uppfattar de klara finstämda signaler som efterlämnar en visshet och en längtan av fridfull förväntan i vårt sinne. Vi kan uppfatta med en tydlighet dåtidens firande av midsommarens livgivande energi. Såsom solens dagar förknippas med eldens rödorange nyans. Hur elden erbjudit sin värme och ljus för frusna kroppar en kulen kväll, ända sen tusentals år tillbaka. Precis som midsommarens solsken fortsatt ge av sitt ljus och värme på liknande vis. Få njuta av gemenskap vid en brasa och delta i sånger som alstrar ett välbehag inom oss.

Många av oss har nog inte i åtanke att hedrandet av sommarsolståndet är en gammal högtid och är något som firas runt om i världen. Troligen har traditionens utförande utgått från varje kulturs välkomnande av Soldrottningen. Likväl handlar det i grunden om hur hon färdas över himlavalvet med sin eldfackla för att lysa upp och värma. På liknande vis erfor säkerligen varje kultur på ett mer påtagligt vis än idag den mystik som omgav dessa dagar. Detta då vi på en helt annan nivå levde närmre naturen och de väsen som vistas däri. Så den mystik sitter likväl kvar i våra gener och får oss att utföra ritualer som då kanske var ålagda att kalla till sig de Gudinnor som var goda och välvilligt inställda att skänka god skörd.

Det intressanta är att just midsommarstången är en fallossymbol och representerar fertilitet. På samma vis har dansen sitt symboliska värde och då i kombination med de sånger som tidigare sjöngs. I dagsläget har sångerna och den lekfullhet som inkluderas fått ett annat värde för oss som rör gemenskap och glädje. Då när det begav sig handlade det mer om att knyta samman kvinnligt och manligt, i ett firande av glädjen, kraften och hoppet. En pånyttfödelse av allt och alla där Modergudinnan var inbjuden såsom i sin skepnad av jordens mognad och grödor som gror för att inom någon månad skördas. Hoppets önskan ekade ut över naturen om spirande grönskan som fyllde varje bondes lada all.

Idag kläs stången vacker av blomster som plockats i gryningen där daggvått gräs blänkt i morgonsolen. Blommor har plockats för att läggas under huvudkudden och ge vackra drömmar om framtiden. Dans till dragspel och fiol får skratt och glädje att blandad med förväntningarna. Färgglada kläder lyser ikapp med solen och naturens alla blomsterprakt. Jordgubbar sköljs och noppas för att njutas tillsammans med en skvätt grädde, efter att sill och nypotatis intagits. Helt enkelt känna tillfredställelse över solens värme och tacksamhet för allt som är fint i ens liv. Känna hur det friska gröna gräset kittlar lätt, under bara fötter.

I allt detta blunda och sträcka upp armarna mot solen, ta emot hennes värme. Även om solen är bakom moln, visualisera känslan av att strålarna skiner på en. Andas in den livgivande energin och känna hur den strömmar genom hela kroppen. Lyftas vid varje inandning av solens styrka, för att därefter andas ut allt som en inte vill bära på. Får en att må riktigt bra i sig själv, när hela ens inre lyser av sin egen kraft. Just detta att enbart stå där och ta emot så länge en behöver det. Vara i känslan av välbefinnande, ger balans och på något vis får det livsandarna att piggna till.