Midvinter ljus

I midvinterns mörka tid ett ljus nu tänds.

För de som smärtan i sitt hjärta bär en tanke skänks.

Minns de idag, som ensamhetens väg nu går.

Såsom i glädjen och i sorg en tår blänka till på en kind.

Vända blicken in till en ödmjuk bön, om att få se miraklens små glimmande frön.

I stunder av andaktsfull reflektion, stillas orons inre scen.

Då när mörkret möter i vad som tycks försvaga, finnes styrkan av att se läran i det som sker. 

Förtröstansfull tillit inges vid ljusets klara sken, skingrade av dimmans täta illusion.

Se förundrat upp mot stjärnhimlens vilsamma famn.

Allt så fridfullt stilla vara, när livet för sin talan i den riktning färden leder. 

Önskande kärlekens vackra melodi, sjunga visdomens milda vind.

När en tro om en våg av hoppets mod, följa med mot framtidens hamn.

Ty lyckan inom sig en bär, likt tacksamt jubel över de som en håller kär.