Morgonens uppvaknande

Livsgivande gryning att i långsamhetens lov vandra genom vad som gives för stunden.... Stenens runda fasthet och vänliga energi välkomnar till en stunds vila.... Låter varje sinne förnimma vad som sker runt omkring... Efter hand följer andningen naturens harmoniska djupa rytm.... Allt andas tystnadens stillhet medan himmelska kulörer transformerar glädje i hjärtat.... Följer hur en liten vit dunig fjäder långsamt dalar ner och landar strax intill....

Dimslöjor glider mjukt över åkern där blomster sträcker sig mot daggdroppar kära... Älvornas spröda musik flyter fram i vinden likt klangen från blåklockors glittrande toner.... Fåglarna börjar sakteliga sjunga en vacker sommarsång vars melodin följer älvors lekfulla gång... Upplever hur energin strömmar med ledigt lätt... Andas in naturens atmosfär i hela kroppen mot ett välmående i själen....

En hare tar sig lite nyfiket fram i skogens bryn... Stannar skrämt till vid åsynen av mig... Viskar till den att ej var rädd... Stannar och ser avvaktande, för att långsamt sänka öronen... Börjar avslappnat putsa sig och bjuda in till samtal.... Berätta ödmjukt om att bära på en stor inre visdom.... Så klokt om den förståelse och empati som behövs allt mer på jorden... Bejaka läran om att växa i kärlek och leva i skönhet.... Ta in och ge ut i att uppleva från hjärtat... Likt ett litet barns aura av oskuldsfullhet... Njuta av livet som det är just nu.... Åter lära sig ta vara på den egna energin ..... Haren tar så strax farväl och hoppar vidare till sitt mål...

Sitter där meditativt med nyvaken blick.... Ser med ögon på det som är, men inte alltid syns ... Öppna upp för allt som berikar med sin kärlek .... Nå insikter om från andra håll och perspektiv... Ett lyckorus bubblar inom och upp till ytan av vara den som ÄR...Vila i känslan av att vara själva naturen.... Själva andetaget....Fylla på energinivån och koppla av.....  I ett eget heligt utrymme samtala i mötet med sig själv.... Reflektera och uttrycker för att utvecklas genom vilka val som ska vara i fokus... Betänker orden tillkortakommande och duglighet... att inte uppfatta sina egna kvalifikationer... 

Söka svaret på var känslan av otillräcklighet härstammar.. Urskilja sin egen inneboende sanning där i hjärtats mitt.... Minnas vem en är i att tillåta sig vara sig själv.... Uppfatta från djupet utifrån nya skilda håll... Helt utan motstånd göra det som känns rätt... Undvika reagera på de tankar och känslor som far förbi och in... Utan motstånd bjuda in och möta det som skrämmer... märka hur det omsluter för att strax släppa sitt tag..... Iaktta beskrivande för sig själv hur det känns.... Läka det obehag som genomsyrar och ärrat kroppen.....

Ha modet att göra en djupdykning djupt där inom... Nå kunskapen om den skillnad som följs i en fortsatt  självinsikt. Lära sig självkärleken med att uppskatta sig själv för den en ÄR... Vara sin allra bästa vän.... Minnas sig själv av att respektera och sätta gränser.... Undvika tappa bort det som är av vikt ..... Släppa taget om allt och andras väl.... Tillåta andra göra sina val av ansvar.... Vara i växandets kraft av den innersta sanningen... förankrad i tron på kärleken.... Så ock tron på sig själv.... sin egen kärleksfulla grundtrygghet.....

Skymtar åter fnittriga älvors nyfikenhet och lyssnar till deras sång... En sång om just kärlekens budskap som rör livet självt... hur helandet förehavande finnes i att ge och ta emot förbehållslöst... Ha modet att vara sin egen sanning.. Älska sig själv och ha modet att våga vara i sitt sanna jag... Tillåta sig känna livet fullt ut... Uppfyllas av allt som vill i vänlighet väl..... Vara i balans med livsuppgiften sin med att kärleksfullt bidra med sig själv... Erkänna vikten av sin egen självprocess i detta nu... Att bygga för sitt eget högsta bästa... Vara sig själv i att vara just den en ÄR i sin sanning... utan att göra för att duga hos andra...  

Ler mot solens första strålar när natten glider över till dagens uppvaknande... Dess värme får naturen att dofta från natt till dag... En skör ström av sötmans doft sveper vibrerande förbi... När älvor skrattande dansar sig till ro invid stenars kant.... Låter nu platsen få vila till nästa gång.. Tackar ödmjukt över att vara en del av alltingheten... Reser mig och går mot en ny dag i livet... Redo att leva fullt ut i att tillåta livet ledas dit det förs.... Känna hur styrkan där inom gör allt  så mycket enklare.... Då när tilliten till möjligheterna av det som är sanningen i livet självt....