Paus

17.05.2017

En som inte bryr sig om kirskålen, utan njuter av tillvaron istället. Ibland kanske vi skulle följa djurens beteende lite mer för att komma till ro. Bara lägga sig ner i gräset och låta allt vara som det är just i stunden. Då när vi pausar i tilliten att allt är som det ska vara och finna styrkan i det. Just vila i oss själva för att upptäcka detaljerna och se helheten. Vara helt i tystnadens medvetenhet när svaren framträder i tydlig klarhet. Skifta fokus och enbart lägga märke till hur gräset känns mot huden. Hur marken känns för kroppen och ta in dofterna runt omkring. Vilka signaler som flödar genom kroppen och var dessa är mest påtagliga. Lyssna till de små ljuden som vi inte hör i vanliga fall. Såsom hur vindens får prasslet från ett torkat löv blir till musik eller hörs en nyckelpigas klättrande på ett strå lite tydligare. Samtidigt som vi blickar upp mot himlen för att se på molnen, som långsamt svävar fram. Låter fantasi flöda i att finna formationer, som förändrar sig allt eftersom. En ständig rörelse framåt i uppmärksamhetens källa, men likväl väldigt behagfullt meditativt. En enda liten stund för sig själv i sin egen lilla bubbla som ger fin avkoppling och energi för resten av dagen.