Spinnaren

I nattens vilsamma tystnad kommer åter kontakten med naturens väsen. Ut ur vad som tycks vara dunkla vrår, glimmar ljusets klara sken. Omfamnad av trygghetens sanna kärlek, ljuder sången från ursprungets källa. Glädjen fyller hjärtat av inre tröst, när spinnaren lyser vid skrattets port. Vars önskan som Nicolaus tilltalas under samtalets förlopp. Lysande så självklart i en tro på sin egen inre styrka. Från en kraft av stolt växande, långt från högmodets ridå. Där ingen tillåts ta bort tilliten och kärleken till sig själv eller andra. Istället formas av beröm som sprids vidare till de som behöver känna värdet i sig själv. Flygande fri utan att anse sig förmer, följs så sitt hjärtas röst. Ett ögonblick i sänder levs livet såsom dess sanna väsen är......