Vårlik närvaro

Går med långsamma rytmiska steg i takt med naturens puls, på en dåtidens färdväg. En väg vars minnen av fägator och gränsmarkers roll, ekar ikapp med tidens tand.

Gräset viker sig mjukt vid fotens tryck, för att strax därpå resa sig igen. Stannar till och ser ut över vilande beteshagar, där rådjur traskar i sakta mak.

Betraktar hur landskapets strukturer, linjer och former skapar skilda perspektiv. Varje enhet ger sin del av skönhetens utsmyckning.

Ett höstlöv släpper taget om sin gren och ger plats å vårbladets knoppning. I tystnaden, hörs dess svävande färd mot markens mjuka bädd.

Några regndroppar små, förvarnar om aprilvädrets nyckfullhet. Ser upp mot skyn, vars himmelsblåa färg skiftar i mörka toner.

Börjar le mot dropparnas dalande från högans höjd, ner mot törstande jord. Solens strålar sig i leken ger och målar regnbågens bro över himlens valv.

Magiskt skiftande nyanser glimmar, likt lena kristaller från skyn. Njuter av friskhetens dofter som blandas med ljuvlig regnstänksmusik. 

Kupar händerna i mötet med regnets renande bad. Känner hur all stress flyter med ner mot markens grund.

Förnimmer hur trädets rot, fångar upp det som gives. Omvandlingens kretslopp av förnyelse, blir till en bana mot Moder Jords mitt.

Ett livets träd, i en gemenskapens skog vars harmoni ger balsam för själen. Uppfylld av ödmjuk tacksamhet, fortsätter färden fram mot nya vackra upplevelser.